Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1853, sida 2

Inrikes Nyheter. Götheborg. Riksdagsmanna-valen till den mot slutet af detta år sammanträdande lagtima riksdagen, skola, enligt riksdags-beslutet, fårråtlas i nåstk. Augusti månad. -— De korporationer eller embetsmän, som enligt riksdags-ordningen, vid ansvar böra besörja, att valen i laglig ordning och med all skyndsamhet verkställas, äro pliktige att utan vidare påminnelse derom föranstalta; och regeringen brukar äfven, oaktadt sådant icke för andra än urtima riksdagar är i grundlag föreskrifvet, och således icke egentligen af behofvet påkalladt, i utsardadt kallelsebref derom erinra. En sådan erinran är ock nu, såsom vi veta, från regeringen utgången. Tiden nalkas således då städernas borgerskap och landets allmoge skola skrida till utväljande af sina ombud. till nämnde riksdag. Under sådant förhållande borde man kunna föreställa sig, heldst nu, under en årstid som lemnar de bästa tillfällen till komunikationer emellan orter och personer, att något intresse för de blifvande valen skulle visa sig. Ingen kan väl fördölja för sig, att sjelfva inrättningen af en så kallad national-representation, som med regeringsmakten delar ciriloch kriminalsamt kyrkolagstiftning m. m. samt allena eger utösva srenska folkets urgamla rått att sig beskatla, och på hvars kloka och allvarliga sätt, att i afseende på folkets allmånna ordningsoch hushållningsanstalter, samt grunderna för allmänna inrättningar af alla slag, framföra sina förestillningar och önskningar till konungen, är al den ofantliga vigt för ett folks välfärd, att dess lyckliga sammansättning borde vara det högsta och dyrbaraste föremål för hvarje tänkande och sosterlandssinnad man. Deraf beror påtagligen det allmännas väl och framtidens, samt med dessa hvarje individs egna och hans esterkommandes välfärd. Man borde således föreställa sig, att tidpunkten för riksdags-valen i vårt land, oaktadt blott hälften af nationalrepresentationens fyra lika berättigade ståndskamrar utgå från sjelfva folket, skulle vara en väckelse till de ifrigaste bemödanden att förena sig om de ädlaste, mest upplyste, rättskaffens och sjelfständige män, som inom de valbara stånden eller klass-fördelningarne kunna finnas och äro beredvillige, att dett ansvarsfulla uppdraget sig åtaga. Man borde tro, att det uppriktiga fosterlandsnitet, det medvetna medborgerliga förtroendet, den säkra tilförsigt till egen kraft, som kan och bör hysas af den, hvilkens samvete vittnar om god vilja och omutlig rättskänsla, skulle aflägsna denna sällan uppriktiga men oftast för det allmännas sak skadliga skygghet för att öppet framstå såsom eftertraktande det högsta beviset af medborgares aktning och tillit; samt