Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1853, sida 1

deras besälhafvare. Men det är lätt begripligt, att banditerne med en hemlig tillfredsställelse sågo sin chef taga åt Sig brorslotten af en skymf, som var gemensam för dem alla. . Ni har således ingenting vidare att säga mig, markis de Vauglas, sade Mauclerc, i det han hvisslade en melodie emellan sina af ett ofrivilligt raseri sammanbitna tänder. — Jo ännu några ord, sade vauglas, som äter värdslöst satt sig ned; ni har lärt mig känna en ännu föraktligare varelse här på jorden, än den der mannen, som star så bäfvande framför eder. Ibland andra bedrifter, har han genom sitt procenteri i grunden ruinerat en dugtig sjöofficer, grefve de Royan, som aldeles ensam anlände till kolonierna, för att änyo förskatsa sig någon förmögenbet. . — Skulle den der mannen hafva ruinerat grefve de Royan? sade Mauclerc. Dbet är inte sannt! ropade procentaren. — Ja, han ruinerade honom så i botten, att när den stackars grefven dog, fanns inte så mycket qvar, att det räckte till hans begrafving .-— Säledes död! ropade Mauclerc, . . . redan död !... — Mauclerc tycktes vara djupt bedröfvad öfver denna underrättelse, liksom hade han varit de Royans bäste vän! Hatet och vänskapen hafva ofta förfärliga beröringspunkter. — Vet ni om han efterlemnat några barn? frågade han slutligen markisen med dof röst. — Frågar ni mig derom... svarade denne kallt. Håll er till procentaren . . — Ack, min herre, ropade den sednare med ömklig röst, han har lemnat en dotter i Frankrike... och om ni vill... så skall jag säga... — Godt, vi få se, afbröt honom Mauclere; för närvarande är det mig nog att du ruinerat grefye de Ro