Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1853, sida 1

inslytande öfver dem. Besättningen uppdrog honom också att genom sina konstgrepp och sin skicklighet utspana befälhafvarens planer, när man misstänkte dem, men PEcureuils hemliga mål var, all Så snart som möjligt befria sig både ifrån sin chef och sina kamrater, samt, för att i ro få njuta af sin icke obetydliga del af bytet, uppsöka en aflägsen vrå, der han hade I I I I I I frihet att trottsa repet. Så stodo sakerna ombord på sjöröfvare-fartyget, utan att dock hvarken Ikeureuil eller den öfriga besättningen ens hyste den tanken att öppet afskudda sig Mauelercs ok. En vacker Morgon signalerades att vid horizonten visade sig ett handelsfartyg, som tycktes vara af betydlig storlek. Striden kunde blifva ganska äfventyrlig emellan detta stora fartyg och Mauclercs lätta briganlin. Emellertid var tillfället frestande; man höh ett krigsråd ombord, men då man icke kunde besluta sig till något, så steg l Ecureuil upp och sade: — Det är fråga om en krigslist, förmodar jag; nå, hissa då fransk flagg, låt hela besättningen gömma sig, och lat fartyget drifva vind för våg, liksom vore det öfvergifvet, och jag åtager mig det öfriga. För planens framgång går jag i borgen, och i händelse jag öfverlefver striden, begär jag endast äran och dubbla prispenningar. Förslaget antogs genast, och sedan allt var ordnadt, enligt hans råd, samt handelssartyget kommit tillräckligt nära, afklädde sig VEcureuil till dess han var näl stan naken, gaf sitt ansigte en blyfärgad blekhet och började att springa omkring på däck samt gitva alla möjliga nödsignajer. Ombord på det främmande sartyget trodde man sig också verkligen träffa ett fartyg, som af någon olycklig omständighet blifvit så illa tilltygadt, att besättningen nödgats öfvergifva detsamma,