att man i alla fall ej lärer vinna allt, och att regeringen nog lärer mothålla en del, o. s. v. Dessutom hafva ledarne ganska väl förstått att förena det stora förslaget om de för mästare enskildt fördelaktiga förändringar i handtverks-ordningen med serskilda förslag: ett till ändring i handels-ordningen, hvarigenom torghandeln skulle försvinna och minuthandeln i städerna blifva uteslutande berättigad, att jemte mästarne hålla allmänheten tillhanda tillverkningar i egna bodar; samt ett annat, som innehåller förord om bifall till gesällernas petition ang. upphäfvande eller åtminstone förändringar, uti kgl. förordningen till inskränkande och ordnande af gesallvandringen: en såsom bekant är, med mycket skäl af denna arbetsklass öfverklagad tvångslag, hvilken längesedan bordt blifva afskaffad. (ienom dylika medel, samt sexor, löften och öfvertalning, utan lemnadt tillfälle att taga riktig kännedom om hvad som skulle undertecknas, har det lyckats lodarne. att härstädes få öfver 500 mästare och 300 gesäller att underteckna petitionen, och de hoppas att ifrån öfriga ståder vinna ett stort antal. En tillfällig opinion för saken har sålunda vunnits hos så väl minuthandels-klassen som gesällklassen, hvilka icke besinnat, att det stora förslaget torde egentligen vara det, som man ämnar per fas el nesas söka genomdrifva, under det att bemödandet för de begge bilagorna sedan lemnas villigt å sido. Sådant har förhållandet varit, med tillkomsten af detta ganska betydelsefulla och djerfva försök, att nu söka förmå regeringen till återkallandet af de vigtigaste stadgandena i en sörsattning, som varit och är det vackraste bevis Konungen lemnat på sin känsla och aktning för menniskorätt och arbetets frihet. Hvar och en upplyst, oegennyttig och fördomsfri man lärer väl i nämnde författning finna en och annan ändring behöflig, ehuru då snarare i alldeles motsatt riktning till hvad petitionen åsyftar; men alla hålla säkert konung Oscar räkning för den början till en fullständigare näringsfrihet, som han vidtog, i ett af de första åren af Sin regering, då enligt hvad Han sjelf sades hafva antagit såsom regel, Han yönskade att kunna framgå på denna bana, som skulle befordra i landet uch hos folket ett moraliskt rättstillstånd; likväl fullt besluten att göra det så forsigtigt, att Han alldrig behöfde taga ett steg tillbakai. Den då medgifna näringsfriheten har ock obestridligen, i motsatts till den ifrågavarande petitionens osanna söregisvanden, gagnat det allmånna och äfven de enskilte, då desse verkligen sökt att genom kunskap, arbete och omtanka förbättra sin belagenhet, samt icke lättjefullt förlitat sig till den vinning, som beredes genom ett slags privilegieradt pensions-lif på medborgares bekostnad. Bevisen derpå framstå bäst i våra näringars och vår handels obestridliga tillväxt under de sednaste åren, i trotts af de, i flera fall och tidtals, icke förmånliga konjunkturer för desamma. Att denna tillväxt ännu skall fortfara, i synnerhet om lagstiftningen snarare framgår på frihetens och den naturliga menniskorättens bana, än qvarstår på tvångets, företrädes-rättigheternas och undantags-stadgandenas, är ej längre tvifvel underkastadt; och man kan således med hoppfull förtröstan motse, att regeringen alldrig skall kunna uppfylla, eller knappast lemna uppmärksamhet till fordringar, hvilka så obetänkt framställas i en tid, då genom uppriktig hylining af rättsbegreppen och en försonande medborgerlig allmän anda, endrägt och förtroende alla samhällsklasser emellan, borde vara högsta målet för svenskmanna afsigt och handling. Emedlertid torde det ej vara nog, att endast framställa denna enskilda öfvertygelse. Jag utbeder mig således, att få meddela en granskning af hela förslaget, hvarigenom äfven kännedomen om de ifrågasatta stadgandena allmännare kan inhemtas. FR