Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1853, sida 2

hläåttegångsoch Polissaker. En större stöld srån Almedahls sabrik har i dessa dagar blifvit upptäckt och största delen af det stulna, som bestätt af diverse sorter särgadt och ofärgadt linnegarn, genom vår polis verksamhet återskaffadt. Polisundersökningar härom hafva vid tvenne särskilda tillfällen blifvit hållna, sist förl. Tisdag. Såsom för stölden tilltalade och häktade äro ogifta qvinspersonen Johanna Olsson från Götha Lejon i Galgkrogarne och hennes svåger tjenstförrättande stadssoldaten N:o 37 Rundqvist, samt för delaktighet deri misstänkes Rundqvists hustru, hvilken är syster till tilltalade Olsson. Dessutom voro åtskillige andra personer, deribland äfven några af fabrikens arbetare, inkallade till polisförhöret, dels derför att de köpt af det stulna garnet, dels ock såsom misstänkte att i mer eller mindre mån hafva befrämjat eller afvetat tillgreppet. Vid anställde visitationer hos Johanna Olsson och Rundqvist ha påträffats hos den förstnämnda 55 rullar samt ett större parti härfvor linnegarn och ett mindre parti linnetråd, och hos Rundqvist 79 rullar samt 14 tb. linnegarn, en väfbom med garn, hvilket allt funnits uti en potatishage invid Rundqvists bostad i Landvetters socken. Och upplystes att hustru Rundqvist af det stulna garnet dessutom väft omkring 150 alnar byxtyg och 2:ne lärstsstycken. Hos blekeriarbetaren Anders Olsson och väfverskan Johanna Andersdotter, hvarest äfven anställts visitation, påträffades omkring 10 få linnegarn och tråd, några och tjugo alnar fin halflinneväf, 22 alnar maschin-bomullsband samt 10 bobiner bomullsoch linnegarn. Johanna Olsson erkände att hon tid efter annan under sistlidet och detta år tillgripit allt det nu tillrättaskaffade garnet och att dessa stölder föröfvats med tillhjelp af fabriksflickan Edla Johansson, under det hon varit anställd å Almedahls fabrik, der hon arbetat 5) års tid. Hon sritog såväl systern som svågern från all kännedom om hennes åtkomst till garnet, och att de ej i ringaste mån varit delaktige i tillgreppet deraf, äfvensom att hon sjelf försålt och behållit penningarne för alla de väfnader hustru Rundqvist deraf förfärdigat. Rundqvist förklarade sig sakna all kännedom om sättct hvarpå Johanna Olsson åtkommit garnet och under hvilka villkor hans hustru mottagit detsamma till väfning, men medgaf likväl att då han här i staden fått höra att svägerskan för garnstölden blifvit häktad, hade han genast begifvit sig till sitt hem och der sökt undanrödja bevisen om delaktighet i tillgreppen. Ransakningen uppskjöts på 8 dagar för vidare upplysningars inhämtande och förordnades att Johanna Olsson och Rundqvist emellertid skulle förvaras i länshäktet. — Ivenne Hisingsbönder, Petter Rasmusson från Sörängen och Per Christoffersson från Håg, stodo i Tisdags inför poliskammarens dombord, tilltalade för det de å Qvillebäcksfärjan öfverfallit och slagit en Inlandsbo, så att han fått blodvite, samt dervid varit rusiga. Hisingsgubbarne förklarade att de väl puffat målsäganden några gånger för bröstet, men att detta skett af pur vänskap och på gyckel, förstås, emedan de voro de bästa vänner i verlden; hvaremot de alldeles icke kunde erinra sig hafva varit värre supna!, än att de både kunnat gå och stäå. Vittnen hördes och intygade emellertid, att vänskapsbevisningen, som bestått af flere, minst 8 till antalet, kraftiga knytknäfveslag i ansigtet, varit af så hårdhänd natur att blod ganska ymnigt flutit ur både näsa och mun, äfvensom att svarandernes rusighetstillstånd ingalunda varit af det cacherade slaget. Poliskammaren fällde derför svaranderne att böta: Rasmusson för vägafridsbrott, fylleri och blodvite med flere slag 20 rdr 16 sk., eller 16 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt Christoffersson för enahanda förbrytelse med färre slag 17 rdr 40 sk., eller i stället afstraffas med 15 dagars lika undfägnad. En 12 års pojke, Carl Johan Hägglund, från Mastbugzsbergen var i Tisdags inställd för poliskammaren, tilltalad att från skräddaregesällen Bäckman i Haga hafva tillgripit 25 st. cigarrer, dem han försålt till en bodbetjent för 16 sk. rgs. Hägglund erkände, efter många slingringar, slutligen tillgreppet, hvarefter ransakningen förvistes tilll Säfvedahls häradsrätt. Denne pojke, ehuru så ung, har redan en gång tillförne, för blott några månader sedan, varit för tjufnadsbrott tilltalad. Hvilken sorglig framtid förestår icke denne unge brottsling, om han icke i tid hejdas på den beträdda banan!