Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1853, sida 2

—— OO — —— vänner, vi äro räddade! ... se der är fienden! ... nu få vi oss ett godt sartyg. — Då vi nalkades, sände det fiendtliga fartyget ett glatt lag emot våra styckeportar ... kapitenen skrattade och sade: är det för att skada värt fartyg, så äro de der kulorna onyttigtvis bortskjutna ... vi behöfva icke det här eländiga skrofvet, när vi hafva så godt som i händerna ett fartyg, som tycks vara förträffligt. — Till äntring, mina raska gossar! vi skola icke unna den der skurken äran af en kunglig kula! ... Vid denna uppmaning skallade ett allmänt hurra! Vi manövrerade för att komma intill det fiendtliga fartyget, som, ömkande sig öfver vår svaghet, lade sig långsides oss. Vi ilade upp i rårna och hoppade derifrån, med sabeln i mun, ned på fiendens däck. De första genomborrades af pikar eller sönderhöggos med änterbilor. Nägra krossades emellan de båda fartygen, då de törnade emot hvarandra. Vår tappre kapiten. fortfor Jakob Perrol (som uppeldades vid minnet af sitt sjölifj, hakade sig med ena handen fast uti det fiendtliga fartygets vant och svängde sin sabel med den andra. Ett yxhugg afsbar handleden, fingrarna grepo konvulsiviskt om tågverket, så att handen hängde qvar, och grefve de Royan nedföll blödande på värt däck. — Det här komma mina nerver att lida för minst i fyra dygn, sade m:me de Mailly ... jag får väl återigen gripa till min luktflaska, som jag icke begagnat sedan sista exekutionen på gråve-platsen! — Jag föreställde mig, sade Richelieu, att man skickat hit den här bonden för att roa oss. — Fortfar, sade konungen vårdslöst; den der historien är icke ledsam. — Nu måste vi uppbjuda alla krafter, för att taga Mauclercs sartyz; ty segrade vi inte snart, så skulle vårt dåliga fartyg, som fiendernas kulor gjort ännu red