Sjöröfvaren af Paul Foucher. (ösvers. af 6. —n. (Forts. fr. N:o 161.) Just då hr dOrienys förargelse stigit till sin höjd, hörde han plötsligt utanför dörren till sitt embetsrum den kraftfulla rösten af en okänd supplikant, som begärde audiens, oaktadt de order som vaktmästaren erhållit. Under hvarje annan omständighet skulle hr dllorigny gerna lätit sina underhafvande emottaga de mutor man gaf dem för att erhålla företräde; men nu kände han sig alltför lycklig öfver det gynnande tillfället att låta en underordnad umegälla hans ärelystnads missräkningar. Han öppnade säledes dörren och kände sig aldeles icke lugnare, när han i den envisa supplikanten såg endast en stackars hälften bonde och hälften militär, med ett ord, ingen annan än vår gamle vån, Jakob Perrol. — Hvad vill den der oförskämde skriknalsen? fragade dOrigny häftigt. — Rättvisa! svarade Perrol ... redan uppretad af den strid han haft med betjeningen ... men af den svårighet jag haft att få företräde borde man kunna ana det fåfänga i en sådan begäran. . — Eftersom den der uslingen inte vill. begripa att ingen audiens gifves i dag, ropade dilloOrign, så kör ut honom;