Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foucher. (Öfvers. af G. —n.) (Forts. fr. N:o 159.) i Marie, som matt nedsjunkit på en afsats af berget, förstummades ett ögonblick öfver detta prof på tillgifvenhet, hyarpå hon omöjligen kunde misstaga sig. Om hennes lif varit i fara, så skulle hon kunnat tro, att endast mensklighetskänslan föranledt hennes räddares handling. Men denna ytterliga uppoffring för en till utseendet obetydlig sak gjorde henne tacksamheten till en högst brydsam pligt, hellst då hjertat förut var så väl förberedt. Georgs handling var ju ingenting mindre än en kärleksförklaring på sjömannaspråk. Efter några framstammade tacksägelser, försökte Marie att nästan banna Georg: hon maskerade sin erkänsla. — Hvilken galenskap! sade hon, att så blottställa sitt lif för ... — Tala inte derom, fröken Marie, det var endast en lek för mig, som är den mest öfvade simmare på Guyennes kuster. Och dessutom när det är frågan om er ... — Om mig! OM detta porträtt ... ack ja! ni bar inte misstagit er om det värde, som detta sista minne af min far äger för mig! Jag fruktar att jag