UAPPTHIAÄTH-i7:ah 1117 TA (l111 VISSerligen kon panichesen mycket ifrat för nykterhesen inot sin korhpsHättegangsoch Polissaker. Sedan handelsboknällaren C. 6. Winberg blifvit frå stadshäktet Inställd hos poliskammaren sistlidne går dag, förelög8 förhör med honom. Körande sina iel nadsomständigheter uppgaf han: att han var född dei 5 November 1821 här i staden af numera aflidne plan tageägaren J. A. Winberg och dennes hustru A. M Klinkow; att sedan han genomgått kursen vid härva rande handelsinstitut, blef han anställd å Gåsevads holms egendom såsom bokhållare, hvilken besattninhan innehade i 7 års tid, derifrån han, efter ett kor vistande hemma hos sin moder, antogs såsom kassöi å hr grosshandlanden Willerdings kontor, med 1,00( rdr rgs lön, samt att han aldrig tillförne varit för brott tilltalad. Fritt och otvunget erkände han at han föröfvat tillgrepp af en större penningesumma från hr Willerding. be närmare omständigheterne dervid äfvensom motiven derför uppgaf han sålunda: Redan i April eller Maj månad fann han sig vara på balans i kassan af några hundrade riksdaler, dock icke öfver. stigande 500 rdr rgs. Orsaken till denna sin iråkade balans ansåg han härflyta derifrån att han, som orden föllo, icke rättat sina utgifter efter inkomsterne — dock hade han hvarken på spekulation i handelsväg eller på spel förlorat något, emedan han aldrig befattat sig med någotdera — icke eller hade han depenserat på fruntimmer eller i dryckeslag — deremot hade han nedlagt mycket penningar uti dyrbara kläder, böcker och möbler. Första gången den tankan hos honom uppstått, att rymma med hr Willerdings kassa, var kort tid efter det han upptäckt balansen och hans derefter inträffade uppsägning från konditionen, som skedde sistlidne pingstafton och af skäl, hvilka han väl icke uppgaf, men som han sade att br Willerding sjelf bäst kände. Hans plan hade varit, att begifva sig till Amerika och der köpa sig jord samt att i den mån han hunnit förkofra sin egendom återgälda herr Willerding det sjelftagna lånet. All sätta denna plan i verkställighet beslutade han först de sista dagarne af Juni och gaf ingen annan person, än sin värd del deraf, dock icke i vidsträcktare mån, än att han endast ernade resa till Amerika för att söka sin lycka. Detta förtroende, som värden mottagit på Winbergs rum och som borde förblifva en hemlighet dem emellan, lemnade Winberg först 2 å 3 dagar före sin afresa. Orsaken till detta meddelande föregaf han hafva varit, att han icke ansåg sig kunna obemärkt lemna sin bostad. För öfrist hade denne hvarken fått veta de resurser Winberg beredt sig, eller lemnats del at hans ekonomiska ställning. Om sina egna tillgångar uppgaf han, att han väl fått ett arf efter sin fader, men att detta numera var förstördt. Han trodde likväl, att om han fördelaktigt kunnat realisera sitt möblemang, hade han dera helt säkert haft ett öfverskott af 800 rdr rgs. De penningar som funnits hos honom vid afvisitationen i härvarande Stadshäkte, hade han haft på sig äfven i Liverpool, och det förundrade honom högeligen, att de undgått dervarande polistjenstemäns uppmärksamhet vid undersökningen. Huruvida Stewarden på Scandinavian någongång borstat hans byxor, var honom obekant; men äfven i detta fall skulle denne dervid icke kunnat påträffa några penningar i byxorna, emedan han hvarje natt förflyttat dem till sig i sofplatsen. I afseende på sin bekantskap med Jonsson uppgaf han, att han träffade denne person i Hull, och då han tillförne sett Jonsson här i staden, utan att likväl närmare känna honom än till namnet, så hade Winberg, som alldrig förr varit i Hull, anmodat Jonsson att bjelpa sig med fortskatfandet af sina medförda effekter till Liverpool, synnerligast som Jonsson dermed gick öfrige emigranter tillhanda. Winberg hade icke heller åt Jonsson lemnat ringaste förtroende af de förhållanden, under hvilka han lemnat fäderneslandet, endast att han ernade bosätta sig i Amerika, I Liverpool, dit Jonsson åtföljt emigranterne, hade de åter tillfälligtvis sammanträffat och då talat endast om indifferenta saker. Samma förhållande i deras umgänge iakttogs äfven under återresan med Scandinavian. De hade väl, tillika med tvenne andra svenskar, ofta sökt hvarandras sällskap å fartyget, men endast derföre att de voro landsmän och de ende, som der talade svenska språket. Winberg hade rest utan pass. Härefter gjorde han reda för af hvilka personer han uppburit de tillgripne penningarne, nemligen af stadsmäklaren H. W. Ström 4000 rdr, af grosshandl. Carl Kruse i 2:ne poster 4000 rdr, af byggmästaren Å. Kruger 1000, at Götheborgs privat-bank 1333 rdr 16 sk. allt banko samt diverse hyror, hvilkas belopp han icke mindes. — Af dessa penningar hade han gjort några utbetalningar för herr Willerdings räkning. — För de öfriga hade han, med undantag af 152 rdr rgs, hos hr Lewin tillhandlat sig vid 3:ne särskilda tillfällen, samma vecka han reste, 4405 dollars och 75 sterling i guld. Hela den tillgripna summan, balancen inberäknad, skulle således uppgå till omkring 19,500 rdr rgs. Hvarje dollar hade han betalt med 3 rdr 42 sk. och för sterling 18 rdr 6 sk. allt rgs. På grosshandl. Willerdings efterfrågan, förklarade Winberg, att han hvarken medtagit eller förstört några handlingar eller promemorier, tillhörande kontoret, icke eller att han till sin stjuffader, landtbrukaren Andersson på Stora Wiken, öfversändt andra dokumenter, än sådane, som denne enskildt rörde och blifvit i hans vård lemnade. Härefter genomsågs Winbergs medförde effekter, hvilka bestodo af en val sorterad garderobe, en icke obetydlig boksamling och planchsverk samt diverse linnepersedlar. Åtskilliga personer hördes upplysningsvis, men hade ingenting egentligt upplysande i sak att meddela. Efter slutad undersökning remitterades målet till stadens rådhus-rätts brottmåls-afdelning och Winberg ötersördes till stadshäktet, beledsagad af en ofantlig menniskomassa, som hela förmiddagen afvaktat hans ankomst st on Anvfklanhat i