Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foueher. (Öfvers. af 6. —a.) (Forts. fr. N:o 158.) Hvarför skaffade du dig inte en kamrat i afton, du förstår väl hvem jag menar? frågade den okände. — Derför att ni skulle blifvit ovärdigt bedragensvarade PEcureuil; det är en hederlig karl. — Men han smög sig ju ur ett fängelse. — Ja, men hans vistande i fängelset var en handling af mensklighet och sjelfuppoffring. Det finns folk som misstaga sig på allt. — Den der börsen då, som jag qvarlemnade på bänken bredvid honom? ... den försvann. — Den gjorde som ni, herre, sade lEcureuil med omklig ton, i det han upptog börsen ur sin ficka. — Hvad? din skälm! — Förlåt mig, herre, jag var ju inte ännu skyldig er någon redogörelse, jag var endast er gäldenär. — Må göra då! sade den okände, behåll rofvet, man får väl lof att uppmuntra skickligheten. Kom med mig; dina nya kamrater vänta dig i en slup, som ligger för ankar på Gironde; men någon utflygt på landbacken gör jag bestämdt inte mer, man kan inte förlita sig på någon der, — ——