Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1853, sida 2

— — Rättegangsoch Polissaker. Winbergska mälet. Med anledning af förrymde handelsbokhållaren Carl G. Winbergs gripande i England och återkomst med Scandinavian, förehades inför Poliskammaren sistlidne gårdag förhör, dervid en agent vid spanande polisen i Liverpool, John Mark, hvilken varit den som gripit Winberg och atföljt honom hit till staden, hördes och afgaf följande berättelse: Sistlidne Onsdag, kl. 10 minuter före 4 på morgonen, hade från Hull till Liverpool anländt en telegrafdepesch, af innehåll, att en person vid namn Winberg rymt fran Götheborg med en större penningesumma, tillgripen på ett handelskontor derstades, och att denna person, som under namnet C. Arvidsson åtföljt Scandinavian till Hull, derifrån afgått till Liverpool med en ångvagnsträn, i förmodad afsigt att från sistnämnda stad fortsätta resan med paketfartyg till Amerika, hvarjemte fullständigt signalement å Winberg blifvit i depeschen uppgifvet, äfvensom hans arrestering begärd. Mark hade genast erhållit order att verkställa Winbergs gripande och derför ögonblickligen begifvit sig till jernbangarden, hvarest han inträffat nästan samtidigt med tränen från Hull. Efter ett hastigt öfverSkadande al samtlige tränens passagerare, sastades hans uppmärksamhet vid en person, hvars utseende fullkomligt instämde med signalementet på Winberg. Han yppade då ändamalet med sitt besök för en der anställd tulltjensteman och utvisade äfven den bemärkte personen, såsom den, hvilken han misstänkte vara efterspanade Winberg. Tulltjenstemannen hade härpå svarat, alt han delade Marks misstankar, emedan denne person visat sig särdeles angelägen att få sitt medförda packgods snart tullbehandladt. På uppmaning af Mark tillsade härefter tulltjenstemannen alla passagerarne, att de hvar för sig skulle utvisa sina medförda saker. Dervid bemärkte Mark, att Winberg smög sig bort till en större packlår, hvilken Winberg, troende sig obemärkt, försåg med initialerna C. A. Tulltjenstemannen hade då gått fram till Winberg och tillsagt honom att uppgifva sitt namn, hvilket denne tecknat med C. Arvidsson på en papperslapp. Under det Winberg skref namnet, hade Mark ställt sig bakom honom, och sedan Mark läst det öfver axeln på Winberg, hade Mark gått fram till honom, numera öfvertygad att det vore rätt person, och tagit honom under armen samt affört honom till närmaste polisstation. Hela den tid som åtgått ifrån depeschens ankomst och Winbergs gripande omfattade högst 10 minuter. Vid gripandet hade Winberg en person i sitt sällskap, med hvilken han inlåtit sig i samtal, och då Mark misstänkte att Winberg åt denne person möjligen kunde ha anförtrott till förvaring något af de penningar Winberg skulle hafva tillgripit, enär desse sins emellan talade ett språk, som var Mark obekant och dessutom gaf hvarandra hemliga tecken, hade Mark äfven anhållit och till stationen affört denne. Framkomna till stationen anställdes visitation å Winberg, dervid hos honom påträffades i västfickan en pennknif, märkt med Carl G. Winberg, och i öfrige fickorna en börs, innehållande 70 sterling i guld, 16 s. sterling i silfver, något kopparmynt, 29 sedlar i svenska penningar, ett guldur och en lorgnett af guld. Den tillika med Winberg anhållne personen, som uppgifvit sig heta Neumark, visiterades äfvenledes och sedan dervid blifvit utront, att såväl pass som medförda saker befunnits i behörig ordning och han således ansågs i rätta ärender stadd, ställdes han genast på fri fot. Från polisstationen begåfvo sig nu Mark och Winberg äter till jernbanegården, hvarest visitation å Winbergs saker företogs. Dessa bestodo as en större packlåda, en koffert, en kappoch en nattsäck samt ett hattfodral, allt, med undantag af lådan, försedt med namnet C. Arfvidsson, skrifvet på papperslappar. Lädan innehöll en resslad bössa, sängoch gångkläder samt flera par stöslor. I kappsäcken fanns endast böcker, alla nya, och några bundtar bref. Uti kofferten påträffades, inpackade bland kläder, en större summa penningar i amerikanskt guldmynt. Penningarne räknades i närvaro af svenska konsuln, som emellertid kommit tillstädes. Derefter hade konsuln anställt förhör med Winberg och uppfordrat honom att redogöra för åtkomsten till de hos honom och bland hans saker påträffade penningar, hvarom han uppgifvit att de voro honom tillhörige och att han sammansparat dem. Ef ter slutad visitation förde Mark Winberg till ett af Liverpools bättre hötel, hvarest båda inqvarterade sig uti ett rum och der de lågo öfver natten. För att betaga Winberg all möjlighet till slykt, hade Mark sträckt sin försigtighet ända derhän, att han delade samma säng med Winberg, öfver hvilken han vakade hela natten. Tidigt påföljande morgon hade Mark, medan han föranstaltade om plats för återfärden till Hull, öfverlemnat Winberg ät bevakningen vid polisstationen. Emellertid hade en bokhållare hos svenska konsuln i Hull anländt till Liverpool, i afsigt att afhämta Winberg, och straxt derefter afreste Mark med Winberg och dennes saker till Hull. Dit anlända. var dem till mötes dervarande svenske vice-konsuln samt kapten Rayner på Scandinavian. Winberg sattes nu under polisens i Hull bevakning, intill ångbåten påföljande lördag afgick hit till staden. I Hull hade Winberg sammanträffat med några sven