Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1853, sida 1

jöröfvaren, af Paul Foucher. (Ötvers. al C. —n. (Forts. fr. N:o 157.) Åå, hvad innehåller då detta papper? frågade Perrol. Sienalementet på den så kallade Mauclerc, på denna sjöröfvare, som njuter skydd af den allmänna vidskepelsen, och som går och gäller för hängd, utan tvifvel för att undvika att blifva det. En gång, då Marcel skulle fylla vattensaten, öfverraskades han al denne bandit; Marcels kamrater blefvo nedhuggna, men han ensam räddade sig derigenom, att han kastade sig i hafvet och samm till sitt fartyg. Det var derefter som han skref upp signalementet, i hopp att förr eller sednare med lika krafter få drabba tillsammans med sjöröfvaren, och han har af erkänsla testamenterat mig det i händelse jag skulle taga tjenst i flottan. Se här är signalementet. Vid dessa ord närmade sig de trenne åhörarne nysikna till Georg. En rörelse på gardinen för fönstret på dörren till kabinettet, der er-taskspelaren befann sig, tillkännagaf att dennes uppmärksamhet i detta ögonblick var fördubblad. Georg uppläste signalementet helt högt; men vi skulle icke kunna återgifva det här, utan att ordagrant upprepa det utkast som vi redan gjort öfver PEcureuils beskyddare,