för insamling af nödiga penningemedel till understödjande af läkareföreningens bemödanden. De anskaffade penningarne skola, bland annat, användas till inrättandet af bespisningsanstalter med god och stärkande föda för de behöfvande klasserne, och det imellertidiga tillvägabringandet af någorlunda sunda uppehållsplatser för de familjer, som bo under förhållanden, hvilka isynnerhet erbjuda näring åt farsoten. Senaste underrättelserna från Köpenhamn förmäla, att från den 9 till den 10 dennes anmälts 53 sjuka och 36 döde. Bud från Känsö i dag på morgonen bringar den sorgliga underrättelsen att karantänsbefälhafvaren vid Känsö karantänsplats, kaptenlöjtnanten och ridd. H. D. Ramsten i natt aflidit efter några dagars illamående. Detta dödsfall bringar sorg och saknad icke blott inom den familj, för hvilken hr Ramsten var en öm och älskad make och fader, icke blott för ett stort antal enskilda vänner, som med den aflidne var fästad med tillgifvenbetens och högaktningens band, utan ock för det allmänna, som i honom förlorat en lika duglig och redbar, som human och allmänt aktad embetsman. — Krigiska rykten hafva spridt sig äfven uti vår fredliga stad, hvilka vi nämna, utan att för öfrigt garantera deras trovärdighet. Så berättas, att en kurir i går afton anländt till Nya Varlvet, medförande order, att genast skicka bud till den svenska sjöeskadern, som i förening med danska skepp kryssar i Nordsjön, att begilva sig till Östersjön. Enskilta bref från södra Sverige gifva ett stöd för detta rykte; derutinnan att man citerar en viss hög embetsmans yttrande, att konungens inhiberade resa till Särö är bestämd af de politiska förvecklingarne. Man vill t. o. m. veta, att Ryssarne gjort anspråk på att få skalla sig fast fot på Gottland. Då dagens utländska post medför temligen lugnande underrättelser i afseende å de Turkiska angelägenheterna, hafva vi skäl förmoda att den fara, som utan tvifvel hotar Sveriges neutralitet, i händelse ett verkligt krig skulle ulbryta emellan östern och vestern, kommer att aflagsna sig. Skulle deremot, hvilket visserligen ej är omöjligt, kriget antaga en karakter, att det kommer att föras ej blott vid Dardanellerna och på Svarta hafvet, utan äfven inom sundet på Östersjön, så måste Sveriges ställning, midt emellan de mägtiga krigförande makterna blisva rätt betänklig. En kraftfull regering skulle måhända kunna, genom den möjlighet den ägde, att afskära den ena maktens anspråk med hotelse att gå på den andras sida, bibehålla neutraliteten emellan båda, alldenstund vår egen makt i ett sådant ögonblick icke blir utan betydelse; kan dock en sådan ställning ej bibehållas, tvekar säkert ingen svensk man i valet, i afseende å den makt, hvartill vi skola ansluta oss. -— Emellertid synes, såsom ofvan är nämndt, det ännu ej vara skäl att förmoda det Sverige skall komma i ett sådant dilemma. För någon tid sedan omnämndes i denna tidning, att poliskammaren fällt till böter för försäljning af spirituosa älven efter kl. 9 å sönoch högtidsdagar. Såsom var att förutse, har målseganden besvärat sig i hofrätten öfver detta domslut, hvilket troligen tillkommit genom en egen tydning af kgl. förordningen d. 10 Okt. 1851, enär det svårligen torde finna något stöd i allmänna lagen, der (3 kap. 6 N M. B.), sönoch högtidsdagar endast räknas från kl. 4 om morgonen till kl. 9 om aftonen. Då det är ett prejudikat, som här är i fråga, blir det interessant att se huru målet aflöper. Besynnerligt vore, om poliskammarens beslut komme att stånda fast. Troligt är det imellertid icke, så mycket mindre som, enligt hvad vi hört berättas, handlingarne af hofrätten blifvit utstalda till angifvarens förklaring, en kommunikation, som aldrig lär ega rum, om ej skäl till ändring förefinnas. Ransakning med C. G. Winberg förehades i dag uti poliskammaren. Winberg er