Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1853, sida 1

skulle tillbringa natten i det yttre rummet så godt han kunde. Men värden, som, dels af de resandes simpla yttre, dels af den tarfliga aftonmåltiden, fattat en mindre fördelaktig tanke om dem, svarade att han lemnat sina rum åt hyggligt folk, och att han icke ville oroa dem för vildt fremmande menniskors skull. Denna oförskämdhet hos värden, ännu mera stegrad af den obetydliga förtjenst han haft under dagens lopp, skulle icke bekommit Jakob Perrol det ringaste, om den endast angått honom, men nu träffade skymfen äfven den faderoch moderlösa flickan, och skälfvande af förbittring närmade sig Jakob till värden, som försigtigt drog sig tillbaka. I detta ögonblick visade sig Ecureuil och hans hemlighetsfulle beskyddare, den förre i kabinettsdörren och den sednare i dörren till gården. — Usling! ropade Perrol till värden, vet att denna unga flicka är aktningovärdare 4. alla dem, som du någonsin herbergerat i ditt värdshus! Vet, att hon är dotter till grefve ..... — Håll! sade presten, tag inte menskliga svagheten och fåfängan till hjelp för att erinra denne man om pligter, dem han inte förstär. Det är för öfrigt inte nödvändigt; då jag kom hit beställde jag ett rum, som jag nu öfverläter till denna unga flicka, hon må tillhöra den högsta adeln eller den lägsta folkklass. Jag, stackars Bordeaux-prest, har nu, efter uppfyllandet af den sorgliga pligt, som kallat mig ifrån staden, hemtat tillräckliga krafter att återvända hem; vägens längd afskräcker mig inte; det är en ny pligt jag uppfyller: herdestafven är ju äfven en pilgrimsstaf! Jakob tystnade genast vid den vördnadsvärda prestens ord, och med tillfredsställelsen öfver att hafva fogat sig efter denna varning förenade sig; märkvärdigt