Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1853, sida 2

rsvexten och Väderleken. Af konungens besallningshafvandes i Wenersdorgs län till civildepartementet afgisna berättelse om årsvexten inom länet inhemtas följande: Hösthvete och höstråg befinnas, i anseende till ogynnsam väderlek under vintren och våren samt brist på regn under sommaren, endast med få undantag, tunna, kortvexta samt å de flesta ställen alldeles utgångna. Vårutsädet, i allmänhet bestående af ärter, bönor, korn, hafre samt blandsäd af korn och hafre äfvensom af råg och hafre, har å svagare jord hittills uthärdat den stränga torkan, och bibehåller sig ännu vid någorlunda friskt utseende, men å mager, starkare samt alltför torr jord, är sädet till en del knappast ur jorden uppkommet. Potatesvarten, som i allmänhet blifvit nyligen utplanterad, har uppkommit jemnt och väl samt visar sig, att dömma efter de ännu små, men friska bladens utseende, temligen hoppgifvande. Gräsvexten, skadad af nattfrost och fortfarande kylig väderlek från vårens början samt sedermera tvingad af torkan, lemnar såväl å naturliga samt odlade ängar ingen förhoppning om en medelmåttig skörd, utan kan missvext af hö påtagligen emotses. Dessa förhållanden uppkalla, i afseende på utsigterne för årets skörd, det omdöme: att missvext å höstutsädet och höskörden i allmänhet är oundviklig, men att vårsädet kan upphjelpas och komma att lemna nära medelmåttig skörd, om tillräcklig tjenlig nederbörd i tid erhålles samt väderleken i öfrigt under sommaren och hösten blifver gynnsam för vextlighet och inhöstning. Från Vestra Wermland. Ettlänge efterlängtadt regn, har under solständsdagarne uppfriskat den förtorkade jorden, hvilken på 2 månaders tid suckat efter nederbörd. Hoppet om någorlunda god äring har härigenom småningom vunnit insteg hos den bekymrade landtmannen, hufvudsakligen hvad värsäd beträffar, ty högrödan lärer svårligen af nederbörd kunna så väsendtligt förbättras, att den kan beräknas till annat än missvext. Åmål den 5 Juli. Öfver en veckas tid har nu här nästan dagligen mer eller mindre regn fallit, så att vårsäden, hvilken häromkring står ganska vacker, torde väl i det närmaste vara hulpen. Äfven från nästan alla andra orter höras glädjeyttring zar öfver välgörande regnskurar, som räddat vårsäden och derföre ock något hejdat spanmälsprisens stigande; ehuru väl rägarne ej nu deraf kunnat hafva någon annan nytta, än möjligen hindras från brådmognad, och ängar och vallar väl icke i någon högre grad kunnat hjelyas. H3 —L—ö—