Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1853, sida 2

Landsorten. Lordagsestermiddagen den 2 Juli egde följande vackra sestlighet rum på Trollhättan: Kronolänsmannen i Tunhems gäll, t. s. kronobelallningsmannen C. E. Berggren, anmodades af en possessionat i distriktet att samma dag vara honom behjelplig vid uppgörandet af en större affär. Hr B., hvilken såväl för duglighet som redbarhet innehar ett oinskränkt förtroende i orten, der han i 14 å 15 år varit kronolänsman, åtog sig detta bestyr och nedreste för detta ändamål till Trollhättan, hvarest den föregifna affären skulle afslutas, men möttes der af en talrik samling utaf ortens ståndspersoner, hvilka derstädes hade arrangerat en festlighet för hr B., derigenom de uttrycke den allmänna aktning och erkänsla, som ortens befolkning hyser för honom såsom tjensteman, vän och menniska. Efter ett af hr prosten Wallin, a sällskapets vägnar, hållit tal till hr B. derunder en stor antik silfverkanna om nära 100 lods vigt aftäcktes, öfverlemnades denna kanna till hr hr B. såsom ett vedermäle af vänners aktning och förtroende. På kannan, som fylld med rhenskt vin efter slutad ceremoni gjorde n rund kring laget, stod skrifvet: Till C. E. Berggren, vänfast, human, redbar. Af vänners aktning. pvestra Wermland. Pa flera ställen mot norska gränsen hafva elgar varit synliga i flockar af 3 till 8 st., hvilka helt omildt handterat svedjerågarne i skogsbygderne. på en gård inom gränsen lärer 3:ne kor sramfödt foster, som påtagligen gifva tillkänna att elg varit fadren. De likna neml. elgen på framdelen at kroppen, hafva smärt, långsträckt hals och höga ben, men bakdelen är modrens. Elg och ko lära para sig med hvarandra, ett förhållande som allmogen härstä des påstår ofta inträffar under sommarmånaderna, då kreaturen slappas till skogs, och ofta ej hemkomma på hela månaden. UNREAL RER