Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1853, sida 1

Sjöröfvaren, af Paul Foucher. (Öfvers. af o. —n.) (Forts. fr. N:o 155.) Den första person som lcureuil och hans beskyddare varseblefvo vid inträdet var den förrymde kustvakten, som på en genväg kommit till värdshuset och nu torkade sig framför en dugtig brasa. — För fan! sade beskyddaren till skyddslingen, för att vara en flykting tycks han inte vara särdeles orolig. — Det är ofta det bästa medlet att bedraga misstankan, sade PEcureil med utteyek af erfarenhet. Nu kunde främlingen nogare betrakta den person, som ådragit sig hans uppmärksamhet; det var en man af omkring tjugofem år, och som med mycken ledighet, ja nästan med en högre officers elegans bar sin uniform som löjtnant vid kustbevakningen. En viss undergifvenhet, som var tecknad ihans allvarsamma drag, tycktes tillkännagifva en vana vid vördnad, förvärfvad i umgänget med honom tillgisne förmän; icke destomindre insåg man lätt, att denna blygsamma blick dolde ett medfödt mod, en kraft i viljan, som uthärdade hvarje prof; hans drag voro ädla och regelbundna; totaluttrycket i hans ansigte värdigt; ingenting hos honom rättvisade den tanken, som hans föregående flykt