Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1853, sida 1

blick af erkänsla på fremlingen, hvilken han hade at tacka för den lyckan, att utan oro kunna betrakta ett fängelse på nära håll. Men i detta ögonblick drog honom den okände hastigt bakom en häck, och då lEcureuil ville fråga om orsaken till denna plötsliga rörelse, pekade hans följeslagare på ett tåg, som kastades ut igenom ett litet fönster, anbragt i muren, det enda, för hvilket inga galler funnos; en man, som oaktadt sin smärta växt, hade stor svårighet att komma igenom denna glugg, hängde sig i detta tåg och firade sig ned ända till grafven. . — Det är säkert någon fånge som rymmer, sade fremlingen sagta. Under denna farliga färd märkte de båda åskådarne att flyktingen bar kustvakts-uniform, en sak, som skulle hafva varit svårare att urskilja sedan han uppkommit ur vallgrafven, den han med möda samm öfver. Tåget drogs åter in genom fönstret. LEcureuils beskyddare tog instiktmessigt några steg emot den nykomne, liksom för att störta sig öfver ett ros. Men knappt hade denne uppkommit ur vattnet, förr än han hastigt försvann ät motsatt håll. De båda resande fortsatte då sin väg, och, uppkomna till högsta punkten af backen, uppstego de ater i vagnen. Natten nalkades med stora steg och den nedgående solens strålar blixtrade på fönsterna af ett dåligt värdshus, beläget på kort afstånd ifrån GirondeSedan fremlingen med blicken noga undersökt platsen der han befann Sig, befallte han kusken att stanna och beställde astonmåltid af den kruserliga värden, som beställsamt närmat sig vagnen,