Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1853, sida 2

nAUlld dd I 10TIIMdLöIII1115 UU IIMABUL dJIINUTURKIET. Franska tidningarne innehålla Reschid Paschas svar på Nesselrodes bref med Rysslands ultimatissimum. Det lyder som följer : Jag har skyndat mig att framlägga för H. M. Sultanens, min höge herres ögon ers excellens depesch af den 19 sistl. Maj. H. M. sultanen har alltid visat den största aktning för H. M. ryska kejsaren, hvilken han betraktar som sin trogne bundsförvandt och en välsinnad granne; den höga Porten, som ingalunda betviflar kejsarens ädelmodiga afsigter, har känt en djup ledsnad öfver afbrottet af de diplomatiska förbindelserna, hvilket : olyckligtvis uppstått emedan man kanhända icke rigfigt begripit huru det verkligen vore den omöjligt att i en diplomatisk, förbindande akt intaga de den grekiska kyrkan förunnade privilegier. Turkiska styrelsen har verkligen från början lagt i dagen de bästa tänkesätt och erbudit sig göra allt som kunde underlätta lösningen af alla de frågor, som furst Mentschikoff fått sig uppdraget att reglera efter kejsarens order, tillochmed en så ömtålig fråga som den om grekiska kyrkans privilegier. Då Porten dertill tog ingifvelse af sina fredliga tänkesätt, och icke vägrade de försäkringar som kunde förjaga och tillintetgöra alla de tvifvel som i detta hänseende kunnat uppstå, hoppades den i synnerhet af furst Mentschikosls erkända vishet, att denne ambassadör skulle visa sig tillfredsställd med det notutkast, som senast blifvit honom tillstäldt och som innehöll alla de äskade försäkringarne. Huru det nu än tillgått, har en ledsam händelse tilldragit sig. Det är sannt, att furst Mentschikoff, andra gången, förkortat konceptet till det sened han i början lem nat och i det han i slutet tillfogat ett utkast till en not, gjort några ändringar dels i ordalagen, dels i uppställningen, dels i titeln på aktstycket. Med det sanns deri likafullt ännu en förbindande mening, och som en diplomatisk förpligtelse icke kunde förenas med :! hvarken ottomaniska styrelsens sjelfständighet, eller med dess suveränitetsrättigheter, kunde man icke gifva namnet vägran åt de skäl af verklig omöjlighet Iom i denna punkt framlagts af Porten och deraf göra en : hedersfråga för H. M. ryska kejsaren. Vidare, om man beklagar sig öfver denna omöjlighet, tillskrifvande den en känsla af misstroende, är det icke Ryssland, som, då det utan att fästa något afseende vid alla de på det mest högtidliga sätt af den höga Porten erbjudna försäkringar, förklarar att det var oundgängligt att intaga dem uti en statshandling : med förbindande kraft, snarare ger ett öppet bevis på sin brist på förtroende till turkiska styrelsen, och har icke denna i sin ordning rättighet att deröfver beklaga sig? Besvarandet af dessa 2:ne punkter öfverlemnar den dock med sullt förtroende åt Rysslands kejsares så kända höga rättskänsla, äfvensom åt ers excellens upphöjda förstånd och i hög grad fredliga tänkesätt, som en hvar för öfrigt haft tillfälle att röna och uppskatta. H. M. sultanen har nyligen genom en under hans kejserliga insegel utfärdad firman ånyo stadfästat alla de af grekiska kyrkan från gammalt åtnjutna privilegier, rättigheter och skattefriheter. Den höga Porten skall aldrig tveka att stå vid och gifva de försäkringar, som äro utlofvade uti det utkast till en not som tillstälts furst Mentschikoff kort före hans afresa. Den från ers excellens bekomna depesch talar om 9ränsens öfverskridande af ryska trupper. Denna förklaring år oförenlig med ryska kejsarens fredliga och välvilliga forsäkringar. Den år i sanning så stridande emot hvad man har rått att vänta af en vänskaplig makt, att Porten icke vet huru den skall upptaga den. De af Porten anbefalta krigsrustningar och försvarsanstalter äro, såsom den officielt förklarat för makterna, alltså endast en nödvändig följd af Rysslands ansenliga rustningar. De äro endast en åtgärd af ren defensiv natur. Sultanens regering hyser inga fientliga afsigter emot Ryssland och uttrycker den önskan, att de gamla förbindelserna, hvilka ers excellens för öfrigt anser för så dyrbara och hvilkas talrika fördelar äro påtagliga för båda partierna, måtte återställas i deras ursprungliga skick. ÅJag hoppas, att ryska hofvet skall med förtroende uppskatta den höga Portens uppriktiga och ärliga afsigter, och fästa afseende vid den verkliga omöjlighet, hvari den befinner sig att uppfylla de för den uttryckta önskningar. Måtte denna omöjlighet uppskattas såsom den förtjenar, och den höga Porten skall, det kan jag försäkra ers excellens, icke tveka att skicka en utomordentlig ambassadör till S:t Petersburg, för att der förnya underhandlingarne och söka att, i förening med H. M. ryska kejsarens regering, tillvägabringa en öfverenskommelse, som på en gång är Rysslands kejsare behaglig, och sådan att Porten kan antaga den, utan att på något sätt undergräfva, vare sig grundvalarne för sin sjelfständighet eller H. M. Sultanens suveränitet. Ers excellens kan vara försäkrad att jag, för min del, ingenting högre önskar än denna utgång af saken. Jag älskar alt tro, att det är på samma sätt med er.