Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1853, sida 2

naren beträffande Donaufurstendömenas besattande. Detta manisest lyder som följer: Wi Nicolaus I, med Guds nåde alla Ryssars kejsare och sjelfherrskare, konung af Polen o. S. v. göre veterligt: Det är våre kärälsklige trogne undersåter bekant, att den rätta trons försvar ständigt varit föremål för våra högst saliga förfåders omsorg. Från det ögonblick, då det behagade den aldra högste att gifva oss besittning af den ärftliga thronen, har det dermed oskiljaktigt förbundna iakttagandet af dessa heliga pligter utgjort ett ständigt föremål för vår omtanka. Dessa pligter, grundade på den ärofulla traktaten i Kairnardschi, som stadsästades genom senare högtidliga traktater med den ottomaniska Porten, hafva städse haft till syfte att betrygga den renläriga kyrkans rättigheter. Iy värr har på den senaste tiden, i trots af alla våra bemödanden att uppråtthålla den renläriga kyrkans rättigheter och grundsatser, många godtyckliga bandlingar af Porten kränkt dessa rättigheter och hotade slutligen den genom århundraden helgade, de renlärige så dyrbara ordningen med fullkomlig åsidosättelse. Våra bemödanden att afhålla Porten från slika handlingar förblefvo fruktlösa, ja, det högtidliga af sultanen sjels gifna ordet blef snart trolöst brutet. Efter att alla föreställningar och med detsamma alla medel till en försonlig godtgörelse för våra rättmätiga fordringar blifvit uttömda, hafva vi ansett det för oundgångligt nödvändigt att låta våra trupper inrycka i Donaufurstendö 3 — — — mena, för att visa Porten hrartill dess egensinnighet kan leda. Iillocamed nu åsyfta vi likräl icke något krig. Genom furstendömenas besattande vilja vi hafva en pant i händerna, som lemnar oss en säkerhet för våra rättigheters upprätthållande. Vi gå icke ut på eröfringar: Ryssland behöfver icke några sådana. Vi vilja förskaffa oss godtgörelse för vår obestridliga och så uppenbart kränkta rätt. Också äro vi ännu beredde att låta våra trupper göra halt, om den ottomaniska Porten högtidligen förplig ar sig till att upprätthålla den renlariga kyrkans oantastelighet. Men vilja hårdnackenhet och förblindelse det motsatta, så vilja vi, under anropande af Guds hjelp, åt honom öfverlemna afgörandet af vår strid, och i fullt förlitande på den allsmäktiges bistånd vilja vi gå framåt för den renläriga tron. Gifvet i S:t Petersburg d. 14 g. st. (26 n. St.) Juni år 1853 efter Kristi börd och vår regerings 28:de år. Nicolaus. Detta manifest låter verkligen ganska hotande och synes utvisa, att craren alls icke låtit inverka på sig af Frankrikes och Englands demonstrationer, att förtiga Turkarnes rustningar. Det kommer nu an på hvad verkan detta manifest kommer att göra på Porten och dess bundsförvandter England och Frankrike. LIndep. Belge bar från en af sina korrespondenter i Paris erhållit den vigtiga underrättelsen, att franska regeringen från Londonerkabinettet bekommit en not, hvari tillkännagifves, att Englands regering icke betraktar Donaufurstendömenas besättande som en krigsorsak, och att den följaktligen, genom detta steg, icke skulle anse sig föranlåten att låta flottan under amiral Dundas passera Dardanellerna. Det är dock att märka, att denna not aflåtits innan engelska regeringen hade sig Nicolai manifest bekant. Vi måste afvakta nästa post från Paris och London för att erfara, om detta manifest förorsakat ett nytt uppslag i saken. I I