Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1853, sida 2

— Man har inte hört något af Maries sar, sortsor don blifvande intendentskan, hennes pension har på länge icke blifvit betald. Man sade henne, att hon icke kunde så qvarstanna i klostret; hvad skulle det då blifvit utaf den stackars slickan, som hvarken har föräldrar eller vänner? ... Då jag såg Maries tårar, föreställde jag fru föreständerskan, att man borde utöfva barmhertighet i ett kloster. Nå väl! föreställ er, att Marie var nog dåraktig att blifva stött öfver ordet barmhertighet, och, för att förtjena det bröd, som man erbjöd henne, begärde hon, att i en annan del af klostret få efterträda en nyss afliden sjuksköterska. Jakob var bara öra; han kunde hvarken tala eller gråta . .. bestörtningen qväfde nästan hans smärta. — Men det kan ni väl begripa, att hon snart kommer att tröttna vid en sådan belägenhet... När hon förlorat allt, sin stolthet inberäknad, så blir det nog bra ... Men se der ha vi den kära Marie! Det var verkligen Marie som kom; iklädd en sjuksköterskas ringa drägt vittnade hennes redan t: hiv färgade hy, hvilka mödor hon haft att uthärdaVi förtiga allt det som föregick i gubbens hjerta under nyssbeskrifna samtal. Den unga flickan, efter hvilken Jakob så otåligt längtat, hade i sina drag en intagande förening af söderns liflighet och bördens måtta; den lätt laverade cirkeln. som omgaf de beundransvärda mörka ögonen, missklädde henne icke, ty den tycktes vara en reflexion af den glänsande skugga, som lifvade de bruna pupillerna; hennes näsa var kanske något lång, men af den renaste teckning, och gaf åt uttrycket allt det som fattades i regelmässighet. Hon hade en liten mun, och af det behag, som hon bibehöll i sin sorg, insåg man lätt, att ett leende skulle gjort henne i högsta grad älskvärd. Sedan Marie, med denna stolthet, som endast är o