Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1853, sida 1

A-A-j — —— bortsnappandet af en börs sull med louisdorer, som just nu sinnes i er skyddslings sicka? Ett sorl af nysikenhet följde på denna så direkta anklagelse; den plötsliga förändringen i UEcureuils ansigte skulle i detta ögonblick icke hafva undlallit någons blickar, om icke rödbrusigheten, de stora glasögonen och linperuken så betydligt förställt hans drag. — Ja, återtog Jakob Perrol, från den der herrn blef börsen stulen. I detsamma visade Jakob Perrol på en ung man i kappa, den taskspelaren behändigt upplyftat. Den okände förde genast handen till sin ficka i det samma som Jakob Perrol grep fast i lEcureuils ficka, der de anklagade penningarne skramlade. — Det var... det var ett vad emellan den der herrn och mig, stammade JEcureuil; vi kände hvarandra ... Men det var lätt att af industririddarens förvirring inse, att detta svar, afgifvet på en slump af en obestämd försvarsinstinkt, endast var ett förtvifladt räddningsförsök. — Är det sannt som han säger, herre? frågade Perrol, vändande sig till den bestulne. — Ja, svarade mannen i kappan kallt. Det var ett vad emellan honom och mig. — Nå se det var då den hederligaste man, som jag någonsin träffat, tänkte VEcureuil, som knappt kunde återhålla ett utrop af öfverraskning. — Denne man, tillade den okände, har varit min tjenare; då han lemnade mig, hotade han mig leende, att han skulle taga min börs. Jag lofvade förlåta honom, om han kunde göra det så att jag ej märkte det. Han har uppfyllt vilkoret; jag håller mitt löfte och tar honom tillbaka i min tjenst. Han skall genast följa med mig. (Forts.