Styckegods. Angten i Ålgier. (Af General E. Daumas?). (Forts. o. slut fr. N:o 148.) Ryttarne, som ledsagat fotjägarne, hafva ingenting att göra, så länge fienden icke lemnar den kuperade terrängen, deras deltagande i striden börjar först, när det lyckats infanteriet att jaga lejonet ut på slätten. Då börjar en ny slags strid. Den öfvade och modige ryttaren rider hastigt fram emot lejonet, aflossar på kort håll sitt gevär emot det, vänder sin häst, så snart skottet är lossadt och rider bort, för att på afstånd ladda och åter börja den förra striden. Lejonet, som angripes från alla sidor och hvarje ögonblick såras, störtar fram, flyr, vänder tillbaka och faller ändtligen efter en årofull strid, som naturligtvis måste sluta med dess nederlag; ty öfver arabiska ryttare och arabiska bästar är ingen seger möjlig. Man måste hafva sett en sådan strid, för att kunna föreställa sig den. Enhvar af ryttarne utstöter en förbannelse, orden korsa hvarandra; de hvita mantlarne fladdra för vinden, skotten knalla; den ena ryttaren följer eller undviker den andra; lejo) General baumass meddelanden äro till största delen hemtade ur ett bref från Abd-el-Kader till generalen.