Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1853, sida 1

Verlden! ack! verlden är lika tanklos i sitt beromi som ei sitt tadel. Utan tvifvel skulle ett häfte poesier af Clara emottagas med enthusiasm; men vore det derföre att de ega vårde? nej! derföre att hon har ropet för sig — kanske också till en del derföre. att hon är — grefvinna. Och hvartill detta äflande att vinna beröm ? Nej, Tegnär hade rätt: Går ej ditt gudaverk fram af sig sjelf ändå, Som utur jordens barm de rika källor gå, Som under vårens sol de lätta blommor vexa ?X Visserligen sannt. Efterverldens dom är den enda pålitliga, och den står vanligtvis i strid mot samtidens. Beromdt blir glömdt, och tadladt blir adladtMen man måste dock verka i den tid man lefver. Månget ädelt frö ligger i ädla skrifter. — Men vextligheten hindras mången gång af för mycken sol, liksom af för liten. Låt glömskans vinter bädda sig öfver Claras skrifter, och herrligare skola de blomstra upp under en kommande vår. — Emellertid är hon husm odern? — Åck ja, i ordets fullaste bemärkelse. Jag, proSans son, har ej sinne för annat än att spela en Carl XI på mitt gods. Jag styr den yttre, hon den inre verlden, och som vi blott hafva en vilja, en själ, så märkes icke annat, än att det är blott en som styr. Sielfve lyckliga, se vi blott lyckliga omkring oss — spåren efter förödelsen finnes ej mer — jorden har återfått sin kraft, arbetaren sin håg — bonnden sin känsla för det rätta, sitt begrepp om sjelsständigheten — med ett ord: känslan af menniskovärdet har kommit till klarhet. . — Det är då så, som min skjutsbonde naivt uttryckte sig: att det vexer välsignelse på hvar buske. Men tillåt mig fråga vidare — unga baron PalmwSvärds... — Återkomna efter en öfver nöfvan dyr resa ull