Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1853, sida 1

och att döma af den lilla boken -Försattarinnans forsta Debut, som att börja med låg som sten i boklådorna, men hvaraf hastigt utsäldes omkring 3000 exemplar, är en god början gjord. . I vår, så snart det blir öppet vatten, ämnar jag unträda en utrikes resa. Jag hade icke förr låtit detta bli bekant, än alla hastade att erbjuda mig rekommendationsbref till all verldens notabiliteter inom litteraturen, till och med till hosven. Denna tjenstaktighet skall komma mig väl tillpass — Dess grund bryr jag mig ej om att undersöka. Så mycket skall åtminstone vara vunnet med denna resa, att jag sar bli mer lemnad mig sjelf, och efter min återkomst ämnar jag bosätta mig på landet, ty det här lefnadssättet står jag icke länge ut med och betraktar det tills vidare, som ett nödvändigt ondt. Skulle jag nu genast draga mig tillbaka, så blefve jag kanske lika hastigt glömd som jag kommit i ropet, och det vore ieke ändamålsenligt. Man måste gå ändamålsenligt tillgväga i allt. Jag är nu på modet. En societ kan icke vara briljant, om ej jag illustrerar den. Man ändrar sina bjudningsdagar, blott för att jag skall kunna komma, man bjuder mig fjorton dagar förr än någon annan. Jag har blifvit utbasunad som ett dygdemönster — det gör också till. Icke är jag dygdigare än de flesta an dra — men verlden vill nödvändigt dyrka afgudar — jag hoppas blott att icke missbruka denna dess Svaghet. Ja, svaghet. Tyvärr är det så, att, vill man verka det goda, så bör man icke lägga an på menniskornas ädlare böjelser, utan på deras svagheter. Uvad jag litet aktar denna verld, som böjer knä för mig! Man har öfverraskat mig en och annan gång, när jag varit stadd på mina ensliga vandringar till elandets boningar — derefter har det blifvit en rage att besöka de arma, att göra godt. Häraf ser du, att det icke är utan plan, som jag är bland de rika.