staten Iowa, blifvit ett offer för lynchlagen, i det folket dömt honom till döden och domen sullbordats medelst repet. Anledningen : till denna solkrättvisa påstås hafva varit den, att mannen gjort sig ytterst förhatad derigenom, att han medelst hvarjehanda svek oh bedrägerier sökte komma åt sin nästas penningar. Så till ex. hade han till invandrade tyskar sålt landtegendomar, hvilka alls icke funnos till. Den allmänna meningen om Clausen har varit, att han blott rest till Amerika för att, likgodt på hvad sätt, så hastigt som möjligt samla penningar, med hvilka han scdan kunde vända tillbaka till Tyskland och der lefva i all maklighet på sina roffade skatter. Denna uträkning slog dock felt och i stället blef galgen den hedersmannens mål. TURKIET. Om Portens svar å czarens ultimatissimum innehåller Nat. Zeit. följande underrättelser från Wien af d. 25 Juni. Porten har gisvit sitt svar, som imellertid är så beskaffadt, att man kan vänta ett nytt gen— — — — — svar srån S:t Petersburg. Porten äberopar sig på sin firman af d. 6 Juni och tror sig genom denna hafva uppfyllt Rysslands fordringar samt underlåter icke att framhäfva att sultanen anser sitt frivilligt gisna ord för orubbligt. Österrikes inverkan till dato visar sig allaredan deri, att det af Ryssland i början begagnade uttrycket grekisk-ryska kyrkan icke förekommer i dess ultimatissimum. Säkert är imellertid, att Porten icke ingått på att underskrifva den af Ryssland föreslagna noten. Enligt en telegrafdepesch från Konstantinopel af d. 17 Juni i Amsterd. Handelsbl. skall Porten hafva tillbakavisat Rysslands ultimatissimum med den anmärkning, att endast och allenast hänsyn till bevarandet af rikets oafhängighet föranledt dess vägran. Österrike tycks smickra sig med att genom sin bemedling och sina råd vara på god väg att lösa förvecklingarne emellan Ryssland och Turkiet. Öster. Cor. en af dess styrelses halsossiciella organer, utlåter sig åtminstone i denna anda. Genom sirmanen af d. 6 Juni förmenar den stridigheterna i sjelfva verket vara afgjorda. Det återstår endast formella svårigheter och en utväg till dessas undanrödjande är funnen, om Porten, såsom friherre Bruck tillstyrkt den att göra, i en särskilt skrilvelse eller en diplomatisk not underrättar Ryssland om denna firmans tillvaro. Ty de formella svårigheterna, som återstå sedan Rysslands fordringar i sjelfva saken äro uppfyllda, bestå deri, att kabinettet i S:t Petersburg fordrar, det Porten i en not af förbindande kraft, till hvilken Ryssland föreslagit formuläret, meddelar Ryssland de åtgärder den vidtagit till fördel för grekiska kyrkan. Om nu Porten afsänder en not till S:t Petersburg, som till meningen är lika med den af Ryssland föreslagna, men blott i orden afviker från densamma, så nedsjunker hela tvisten till en sådan obetydlighet, att man icke för dess skull sätter freden i fara eller verlden i brand. Allt detta anser dock Öster. Cor. icke utesluta. möjligheten af att de vid Pruth uppstälda Ryssar till följe af tidigare order inrycka i Donanfurstendömena. De franska halsossiciella bladen sortsara att hängifva sig åt hoppet om en fredlig utgång af bråket emellan Turkiet och Ryssland. Endast Patrie visar sig något tvekande om hvad den i detta hänseende skall tro eller hoppas. Detta blad förmäler den meningen vara utbredd i Konstantinopel, att Porten, derest Ryssarne inrycka i Donaufurstendömena, skall inför hela Europa protestera deremot och rgra alt underhandla så linge dess område år kra kt. LIndep. belge, som hela tiden varit en särdeles varm och flera gånger sannspådd fredsförkunnare, bestrider riktigheten af denna uppgift, men anser deremot grundadt, hvad Patrie äfven omförmäler, att turkiska militärbefalhafvarne fått beståmda order, att undvika den minsta sammanstötning med Ryssarne, utan inskränka sig till ett kraftfullt sjelfförsvar. Wienerbladen meddela underrättelser från