Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1853, sida 2

— ——— — — — —— på Norrmalm — jag vet ej hvad den heter — men hör! Bokhandlarns visiter hlefvo allt tätare, hans ömhetsbetygelser alltmer enträgna. Omsider tillät han sig yttra något, som jag måste ta som en sorklaring ... jag svarade, att jag ej kunde motsvara hans låga, att han icke kunde vinna mitt hjerta eller hand... han sade, att detta också icke vore meningen ... lät mig förstå, att jag ändå kunde tillhöra honom ... jag försårades ... han läste till dörren innanför . .. jag ropade på hjelp ... ingen hörde det, eller brydde sig derom ... han blef allt enträgnare, närgångnare ... det fanns ingen annan utväg . .. jag tog min tillflykt ut genom fönstret ... det var icke högt... han förföljde mig ut på gatan och ville med våld föra mig in igen . .. i detsamma hörde jag en grof röst: nej, du kyckling, det der skall du väl låta bli! och vid det jag vände mig om, såg jag smedgesällen, som bodde hos fru Köxner, som stod der och hade med sin grofva näfve fattat om bokhandlarens hals, så att denne knappast förmådde skrika .., slutligen slungade han honom undan långt bort på den andra sidan på gatan .. tog mig hastigt med sig och förde mig... Gud vet hvart: når jag hann sansa mig, fann jag mig vara på detta ställe, hos smedgesällens syster, som är murarhustru. Hur skall detta slutas? j Några timmar senare. — Jag har blifvit uppkallad till polisen till i mor gon, jag och smedgesällen. Gud! Gud! (Forts.)