Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1853, sida 1

så inte behöfver Jag göra mia samvete öfver att det är för litet. Det betyder ingenting, for med mina ressur ser fäster man sig inte vid småsaker. I afseende på kosthållet torde vara tillräckligt att nämna, att det kaf fe, jag trakterades med första morgonen, var af der beskaffenhet, att jag blef sjuk deraf, och undanbad mi; denna dryck för framtiden, hvilket i hög grad väckt fru Köxners förundran. De första dagarne, som sagdt är, bodde Jag i sam ma rum med de begge fruarna Köxner och Gnabbom men sedan i går, eller den I Oktober, har jag flytta in i ett litet kylfe för mig sjelf, der förut bodie er hisklig grobian till smedgesäll, som dock hade det fö sig, att man icke hörde af honom mer än två gånge om dygnet, eller om aftnarne klockan 10 och morgnar ne klockan 4, då han begaf sig till sitt arbete. De tyckes för öfrigt vara en stilla man, som intet anna väsen gjorde af sig, än det som förorsakades tenon dånet af hans jernbeslagna trädtofflor, hvar moraot och afton som han skulle passera rummet: Min värdinna osh hennes goda vän tyckas egenel. gen ha två hufvudpassioner, kaffe och gräl. Kaffepan nan — eller rättare sagdt, pannorna, ty de hade hva Sin — stå på hela dagen, och man kan bokstafligei säga, alt de icke lefva vid annat än kaffe. Det är de ras lekamliga föda, den andliga är gralet. De förs! två dagarne generade de sig väl litet för mie, så ut då höllo de sig temmeligen tysta; men det bl.f dem längd för tungt, och nu äro tungorna i frisk gång. D låra med ett och annat afbrott ha bott tillsammans nt si femton år, förmodligen emedan de ej kunnat finn någon, med hvilken de i lika hög grad kunde sympa thisera. Jag säger med flit sympathisera, ty ofelbar finnes det äfven sympathier I det onda. Deras hbäåra-t sysselsättning än att göra hvarandra allehanda små för tretligheter, och ega de äfven en verkligen uppöfvad ta