Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1853, sida 6

(Insändt). Högtärade redaktionen af Handelso. Sjöf. Tidn.. som torde hafva skäl att ledsna vid en polemik, hvilken på sin höjd kan intressera den kommun den rörer, täcktes benäget lemna rum för söljande, det sista hvarmed insändaren ärnar besvära i denna sak: Såsom försök till besvarande af en uppsatts, rörande tillståndet i Mölndal, med afseende på krögeriet derstädes, hafva tvenne artiklar den 17 dennes blifvit i tidningen insända, den ena af en byeman, som synes hafva tagit illa vid sig för det man vågat antasta det onda der det träffats och ej haft nog anseende till personen. Som han icke mäktat bestrida sanningsenligheten af hvad insändaren anmärkt, och han dessutom taglt sak på bak, så är icke något vidare med honom att orda, åtminstone icke på det fält som börjats. Den andra artikeln af hr befallningsman Hedenskog, en statistik öfver anhängiggjorda bränvinsmål, visar visserligen antalet af mål, men icke antalet af tilltalade, hvilket icke torde hafva ringa inflytande på befogenheten af de gjorda anmärkningarne. Hvad man finner, är, att krögeriet kan rätt väl bära sig i Mölndal, då all den plikt som kan befaras utgör på sin höjd 30 å 35 rdr bko årligen. I sanning en måttlig skatt! Hade den åtgärd som vidtagits en enda gång, mot en enda person, konsequent utförts mot de öfrige, och itererats, så hade säkerligen så många hufvuden blifvit hydran afhuggne, att den inbjudande drycken icke stode tillhands vid hvart tionde steg. Om byemännen i samråd med kronobetjeningen visat ett verkligt nit, så tyckes icke något hinder för dess utöfvande finnas uti den annars nog bristfälliga lagstiftningen, ty äfven med blotta åtal af krögerierna kunde mycket göras, då gränsen är ganska vidsträckt, för det antal, hvarmed dessa kunna anställas mot en och samma person — så att om t. ex. de uppgifna 14 krögarne, blifvit hvardera tilltalade blott en gång vid hvarje ting, så hade detta utgjort 42 årligen. Detta hade redan varit något; men hinder gifves icke för att samme krögare kan till ett och samma ting blifva instämd för flera gångers förseelser; hvaraf skulle följa, att den mest milda lagskipning icke kunde undvika, att rätt ansenligt känna efter lagbrytarne.