Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1853, sida 1

A —————— Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 146.) När Reinius återkom från sin exkursion, blef han helt angenämt öfverraskad af den nätta anrättningen, som väl skulle ha kunnat smaka äfven den, Som icke gjort en tre timmars morgonvandring. Claras omsorger kunde ej varit ömmare, om de varit egnade hennes verklige far. Hon plockade förgubben på bästa sätt, och han kunde icke nog prisa hennes omtanka. Men Clara tog icke mer än en del af dessa komplimanger åt sig — det var den beskedliga fru Hagrn, som försett matsäcken, och hennes skål dracks också ganska rigtigt, när det kom så långt, att kycklingen skars och skulle sköljas ner med portvinet. Van att dricka vin till hvarje middag på Ragnarsborg, hade nu likväl Reinius icke på flera månader smakat någon starkare dryck, hvarför han efter frukosten kände sig litet tung, och trött, som den gamle väl också var af vandringen, dröjde det icke länge, förrän han lurade in på sin torsva. Sedan Clara hopsamlat öfverlefvorna af frukosten, hvilka hon gömde för att skänka bort dem åt den förste behöfvande hon mötte, bröt hon af en löfqvist och satte sig vid gubbens sida, för att från hans ansigte bortslägta de nog närgångna myggorna. Ingenting vederqvicker så snart och så kraftigt som sömn ute i fria luften. Den fördom s. k. bättre folk har häremot, skulle de göra sig en tjenst med sjelfva att lägga bort; men den torde hufvudsakligen ha sin grund i sarhågan att under sömnen oroas eller skadas