Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1853, sida 1

allehanda föreställningar. att gikten åter börjat husera med den gamla trotjenarinnan o. 8. v Det var nära, att de tagit hvarandra i famn, nu då ekstocken lade till vid andra stranden; men uppmärksamheten mot den medförda gästen förbjöd sådant. — Ser mor Brita, sådant rart fremmande jag för med mig! Det är flickan, som jag så många gånger talat om, hon, Clara Bäck, komministerns dotter. -— Åh jag må säga! utropade gumman, och tillät sig en mönstrande blick på Clara, — nå det var väl för väl, att min magister en gång fick sin vilja fram. Mamsella ska veta, att han talt om henne så godt som natt och dag; men visst aldrig trodde han, att han skulle få se mamsella under sitt tak. — Och mor Brita skall veta, att Clara blir hos mig änge, kanske några månader till och med. oo Nå så Gud ske lof för det da! Nu har la magistern ett så bra han nånsin kan fårt, och slipper att grubbla på det der längre. — — Ja ja, det var väl allt att grubbla på också. När man har lofvat att bli någons andra far, och man är så fattig, så . . . men Clara är nöjd med litet, hon; är det inte så, Clara? Uin goda farbror! svarade Clara och tryckte hans hand, nu, då hon skulle bjelpa honom att stiga i båten. ooh . oo Det stod icke på manga minuter, förrän man var vid andra stranden och sjöbryggan. Clara visste ej ordet af, innan klockan var 9, och det budades till qvällsvard. Som Clara var sremmande hnela den dagen, så blandade hon sig icke det minsta i hushållsbestyren, hvilket hon ock ej sedermera gjorde, sutan att Brita hade förhinder, så alt det var nödvändigt. Den verksamhet, hvaråt Clara numera hade för safsist att egna sig, var af den beskaffenhet, att sådana bestyr som de, hvilka tillhöra ett hushåll —