låta störa sig i sin morgonsömn, hvarföre afsked blifvit taget aftonen förut; men icke dessmindre var gumman Hagrån redan uppe och hade kaffe i ordning kl. 4. Hennes gubbe, som derförutan aldrig sof längre än till kl. 3, hvarken sommar eller vinter, hördes gnola på en morgonpsalm, der han stod i sin förstugudörr och helsade dagen välkommen med väldiga moln ur sin tobakspipa, dessemellan samspråkande tvert öfver gatan med grannen, tunnbindaren, som tittade ut genom sitt fönster med sin röda, virkade nattmössa på hufvudet. Clara hade för promenaden klädt sig nätt och bedvämt. Ett slags ridklädning af mörkgrönt bombasin, med en rad hvita perlemoknappar framtill, och en spens af samma tyg, äfvenledes med trenne rader perlemoknappar öfver bröstet och små näpna skört baktill, slöt sig kring hennes lif, och en liten medWadstenauddar kantad fräs slog en ring kring hennes mjuka hals, hvilken för öfrigt var skyddad från solbränna genom de breda skyggena på halmhatten och hennes rika lockar, som föllo fritt ned öfver skuldrorna; — ett öfver högra axeln kastadt gehäng med dervid hängande ett slags patronkök, hvaruti förvarades hennes näsduk, penningar och ett och annat smått, som under vandringen kunde behöfvas, halfhandskar af klipping och, på de små fötterna, ett par höga snörkängor af tyg med temmeligen tjocka bottnar förenade sig att framställa hennes täcka gestalt i den mest fördelaktiga dager. os . Klockan slog just 4 i Linköpings domkyrka, då de begge vandrande utträdde ur boktryckaren Hagråns hus på Klostergatan, tagande vägen åt Södertull. Länge stodo gubben och gumman Hagrån i sin förstugudörr och sågo efter flickan, som var ämnad att bli deras sonhustru, och som ännu var dem kär, oaktadt den stora sorg, hon förorsakat deras älskade son. Flere