skadliga sysiska eller moraliska verkningar vara att besara; och utan att gå ända till sanatism kan väl och icke någon vilja berösva en arbetare, som ofta. i svåraste väderlek får anstränga sig från ottan på morgonen till sent på aftonen den uppfriskning af lifskraften som skänkes af spritdrycker måttligt njutna, och som de lyckligare lottade klasserna ersätta med bäjerskt öl, portvin, och maderavin 0. s. v. Men en branvinsskatt, som för en sup drabbade arbetaren med, 2 sk. riksgälds hvarje dag, skulle för hela året utgöra ett belopp af icke mindre än emellan (14) fjorton och femton (15) Riksdaler rikagålds. En så hög skatt en så dryg tunga, lagd på de torftigaste klasserna i samhället, skulle dock vara en den allra största orättvisa, — en orättvisa redan tillräcklig att göra hela reformen om intet — derest icke dessa klasser genom båltre köp på mat, dricka och klader erhålla ersättning för bränvinskatten. Afskaffandet af all tull på lissmedel och bek ädnadsämnen, på ull, lin, hudar och skinn, humla, salt och salt fisk, kött och fläsk, spannemål och mjöl, smör och ost, m. m. står derföre uti ett ovilkorligt sammanhang med en ändamålsenlig reform af bränvinslagstiftningen; och arbetsklasserna och de som vilja dessas väl och bästa och att dem skall ske rätt, böra följaktligen se upp, och uti de petitioner, som de underteckna, noga vaka öfver att detta yrkande jemväl införes. Annars rusa de blindt åstad och ålägga sig sjelfva och sina likar bland de mest behöfvande samhällsklasserna en ytterligt dryg skatt, hvars hela tyngd innan kort skall kännas, samt föranleda reactioner och missnöjen, och derigenom göra hela den välgörande reformen till intet. Den förlust, som Statsverket gör genom afskaffandet af all tull å nyss uppräknade artiklar, ersättes ock mångfaldiga gånger genom bränvinsskatten. De dryga tullarna på lifsmedel och beklädnadsämnen utgöra en afgift till Staten, hvilken lika hårdt som orättvist drabbar de arbetande kdasserna; och begagnas ej nu tillfället att afskaffa denna tunga, då bränvinsskatten dertill bereder utväg och tillgång, så blir det derefter för sent att väcka fråga derom. Kommer nemligen bränvinsskatten hel och hållen att för andra ändamål användas så skall hvarje framställning om asskassandet af lissmedelstullarna m. m. sedermera altid mötas med den segrande invändningen, att Statsverket ej kan umbära den halfva million riksdaler eller mer, som dessa tullar inbringa. Det är mer än sannolikt att alla införselsförbud och höga tullar å färdiggjorda fabriksoch handtverkerivaror blifva vid snart instundande riksdag afskaffade. Och hvad blifver väl då Svenska handtverksoch fabriksarbetarnes öde, om ej jemväl införselstullarna å alla lifsmedel, rudimaterier och beredningsämnen samtidigt afskassas? Dessa sednare tullar göra och måste så länge de fortfara, göra Svenska handtverkarens och fabrikantens tillverkning dyr. Den utländska handtverkarens och fabrikantens vara åter kan införas och försäljas till ett lågt pris, hufvudsakligen derföre att denna icke för tillverkaren fördyras genom höga tullar å lifsmedel samt råoch beredningsämnen. Enda utvägen för Svenska handtverkaren och fabrikanten att kunna täfla med utlänningen blir således derest dessa lifsmedelsoch råämnestullar fortfsara, att söka nedsätta sin tillverkningskostnad genom arbetslönernes nedtrickande. Men att handtverksoch sabriksarbetaren omöjligen kan slå sig ut med nedsatta arbetslöner, derest han i följd af höga tullar å lifsmedel och råämnen, skall öfverdrisvet dyrt betala allt hvarutaf han skall lefva, allt hvarmed han skall klada sig, är klart som dagen. För arbetarne vid handtverkerierne och sabrikerne är det således mera ån för någon annan klass, derest de skola kunna äga bestånd, nödvändigt att alla tullar på lifsmedel, och å råoch beredningsämnen afskaffas och att de i sina petitioner rörande brännvinsfrågan derom göra framställning. ko — —