Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 145.) Clara antog förslaget, och det beslöts, att hon och Reinius skulle begifva sig till det nya hemmet redan paföljande dag, helt tidigt. På Claras tillfrågan, huru Reinius färdats till staden, hade han omtalat, att han gått till fots, och att han äfven ämnade återvända på samma sätt. Van vid länga antiqvariska exkursioner, var det honom en småsak alt gå de par mil, som Klockerike var aflägset från Linköping, och han hade valt att gå framför att åka, dels af ekonomi, dels för att så mycket mer obehindradt kunna verkställa sina antiqvariska undersökningar af denna för honom hittills obekanta trakt. För Claras skull vore han emellertid nu benägen att taga skjuto och tillkännagaf detta; men Clara hade blifvit så förtjust af den ideen att få till fots tillryggalägga denna vackra väg vid gubbens sida, att hon för ingen del ville derifrån afstå. Sedan Reinius fått sina affärer uträttade, d. v. s. föranstaltat om inbindningen af Wolss Museum samt rekryterat snusförrådet, och Clara bestyrt om att en bonde från Klockerike-trakten skulle medtaga hennes saker, tillbragtes den sista aftonen tillsammans med de begge gamla makarna Hagrän, och som dessa hade den seden att gå till sängs sednast kl. 9, så voro Reinius och Clara oförhindrade att tidigt öfverlemna sig åt sömnens vederqvickelse, för att påföljande morgonen så mycket tidigare med friska krafter stå upp och företaga vandringen. Det var väl öfverenskommet. att de gamle ej skulle