Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1853, sida 1

—555 —eCcccccu,fnt8kj nmaamamni1n— sig, om ej en högst angelägen resa derifrän hindrade honom; han sökte visa nödvändigheten att reform-frågan hölls uppe; ansåg opinionen, ehuru för ögonblicket undanträngd af åtskilliga tidsförhållanden och andra i vissa afseenden uppmärksamheten mera sästande srågor, vara hos solket i allmanhet, ganska bestämd. Han erinrade huru litet det betydde, att ej saken för ögonalicket mera nitsullt understöddes; åberopande t. ex. Englands exempel, der oaktadt redan representations-resorm varit föremål för sekelgamla strafvanden, Cobdens bemödande att i förening med handelsfrihets-frågan äfven upptaga frågan om en utsträcktare valrätt, i början visade sig alldeles opopulärt, men snart omfattades med den ifver, att regeringen måste lyssna till allmänna rösten. Han yttrade sig äfven rörande det på ständernas bord till antagande eller förkastande vid nästa riksdag hvilande förslaget till ny riksdags-ordning, som han ansåg snarare utgöra ett steg bakåt än fram. Man skulle genom dess antagande väl något minska riksdagsmännens arbete, men derjemte lemna största inflytelsen åt de löntagande klasserna; denna nya tidens adel, som visat sig vilja och lyckals omskapa Frankrikes statsförfattning från en fri demokrati till den värsta despotism. Hr Bergstedt förklarade att äfven han, emot sin önskan, blifvit genom inträffade hinder urståndsatt att bevista reform-mötet, och trodde, att det lilla antal som för tillfället infunnit sig vid reformsällskapets sammankomst icke borde misströsta, emedan intresset för reformen visst ej var minskadt hos nationen. I Hr Söderstedt trodde sig kunna bevittna detta sednare förhållandet. IIan kände arbetsklassens tänkesätt — den omsattade lisligt resormSsaken, sedan man alltmer uppfattat dess stora betydelse; men han trodde att hos en del klasser nitet svalnat, i följd deraf att pressen lemnat frågan alltför mycket åt sitt öde. bDå ingen erbjöd sig att såsom ombud afresa till Örebro, åtog sig på anmodan hr Gustaf Hjerta sjelf detta bestyr; och då en ledamot, hr Michaelson, uppmanade hr komminister Ignell, att äfven resa till mötet, förenade sig ord öranden häri, samt erinrade, att ett ibland föremålen för 1850 års allmänna reformmöte hade varit, att söka i grundlagen inlägga en mera bestämd förklaring af det edan i 16 Reg. formen befintliga, men ännu ej i sin omfattning verkliggjorda stadgandet om religionsoch samvetssrihet. Då hade mötet egt en medlem, prosten Bergman från Skåne, som ifrigt verkat för denna saks upplysande, men denne nitiske reformvän var hindrad att i år deltaga i mötet. Det hade derföre varit väl, om en så kunskapsrik prestman som hr I. ville egna sig åt det ämnets vidare utveckling. Hr Ignell åberopade oöfvervinnerliga hinder, i ock för sin tjenst, så mycket han än anslutade sig till reformen och Örebro-förslaget, afvensom till religionsfriheten. Nu ifrågasatte ordföranden, att få veta sällskapets tankar angående en fråga, hvilken, att dömma af allm. reformbestyrelsens cirkulär, torde förekomma till öfverläggning. Den var nemligen, angående Ofre kammarens organisation. — A—h — A. mAOFAmnlan för gsonnan hactana han nt