Tegnörsfesten i Lund d. 22 Juni 1853. Korrespondens till M. 8S. Verlden är ej så ful, som vi henne angsligt afmåla. Så skulle du instämt med Bellman, om du i går varit här. Det är ibland så underbart beställdt, att man för tanken på andra, nästan kommer att glömma sig sjelf, att allas tankar och känslor förenas på en och samma punkt, och den allmänna stämningen upplyftande och frigörande inverkar på den enskilde. Det är solskensstunderna i lifvet; och lycklig den, som reslexionslöst kan öfverlemna sig åt dem och endast njuta i fulla drag. För min del har jag, som du finner, redan hunnit till reflexionerna. Jag har fattat pennan, för att för dig beskrifva den dag, då Tegners bildstod, af Svenska folket upprest, aftäcktes i Lund, och Lund stolt kunde tillropa skaldekonungen, hvad han sjelf en gång skref till Norberg: Från Lundagårdens kronor flög din ära, Ditt namns, ditt ryktes fosterbygd är der. Vår blef du då, vår är du. Vi bevaka Vår rätt till dig i dag: vi börda dig tillbaka. Som man putsar sig och sitt hem, då man väntar storfremmande, så har Lund en längre tid varit sysselsatt med sin toilette: i alla qvarter har man uppsnyggat husen, gator hafva blifvit omlagda, offentliga promenadplatser hafva bättre än vanligt blifvit vårdade, tillochmed från Domkyrkan hafva byggnadsställningarne blifvit borttagna. Med ett ord, Lund har, som värd vid denna nationalfest, velat visa sig rätt