Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1853, sida 1

sig ofta lika lyckliga som den rikes, ja, mången gång mycket lyckligare. — Du var emellertid i lyckligare omständigheter? Dina föräldrar menar jag. — Ja visst! min far var handlande i Wenersborg och ansågs för förmögen, till och med rik. Men... det är ombytligt i handelslifvet ... hur det var, måste han cedera ... han gjorde en ärlig cession, Ser du, det vill säga: hade ingenting qvar. Efter ett par år, fulla af bekymmer, dog han och lemnade min mor och mig på bar backe. — Din mor! lefver hon ännu? — Ja, hon lefver, stackars gumma. Hon bor i Sköfde, och föder sig så ge dt hon kan, med att föra små pappaskar. Det kan du väl veta hvad det kan förslå, isynnerhet som hon Numera börjar se dåligt, så hon inte kan arbeta vid ljus. — Stackars gumma! — Ja, det är hårdt för mig som son, att veta henne vara i nöd. Men hvad skall jag göra? Min lön räcker inte mer än nätt och jemnt till att ha en hel rock på kroppen. Emellertid, ser du! det der, att min mor gjorde pappaskar, ingaf mig tanken att måla på sammet. När hon kunde sätta ett sådant der litet stycke på locket, så fick hon alltid lite mer betaldt, det såg jag och kunde begripa, fast jag inte var mycket gammal, när jag kom hemifrån. i — Hur gammal var du då, när du kom hemifrån ? — Tolf år. — Och från ditt tolfte år har du födt dig sjelf. (Forts.)