Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1853, sida 1

inte har annat än min gamla, gröna frack att ta på mig ... och om vintern kapprochen, du har sett, med de många små kragarna, alldeles som det nyttjades för semti år sen . . . då han gjordes. — Kors, jag skulle väl bra gerna vilja se min kära Theodor, när han kom så der sprättig ... Nå nå, jag säger inte mycket omet . . . jag vill allt vara nätt jag också. — Hvem vill inte det? Och när man skall önska, så är det bäst att önska så det förslår. Annars kunde jag allt nöja mig med mindre också. Bara jag nu till sommaren hade en sådan der rock, som unga grefven hade midsommarsdagen i fjol ... kommer du ihåg det? det var helt simpelt hemmaväfdt . . . linne till varp och bomull till väft ... men hvad det var nått ... och hvad den rocken satt väl! Nå, så har han en kropp också, att göra åt ... som han vore gjuten. Och du sern! jag kommer mycket väl ihåg dig den dagen . . . hvad du var gentil i din blårandiga, glänsande bomullsklädning och den vackra halmhatten! och hvad du såg lycklig ut . . . och stolt seln, nar du gick der arm i arm med unga gref Kuno ... och nickade till höger och venster . . . nådigt, som en I drottning . . . Man skulle kunnat tro, att du rådde om hela Ragnarsborg. — Kära Theodor, om du vill göra mig en tjenst, så tala inte om de der tiderna! — Du har rätt! Du var lycklig då; din far lefde, allt stod väl till här . . . förlåt! jag vet ganska väl hvad det kostar på att minnas lyckligare tider, sade Theodor tankfull. — Också du har således gladare dagar att minnas? frågade Clara. — Åh, det kan jag väl just inte säga, emedan jag var så godt som barn då, och den fattiges barn känna