Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1853, sida 2

— Jo det skulle mamma ha sett! Gud nåda dig då. Se så här skall du göra. Och hon gaf den unge skrifvaren en lektion i att skära gåshalfva. — Begriper du nu? sade Clara, sedan hon skuri talricken full. — Åh ja! svarade Theodor; men då var det för sent att anställa vidare experimenter. — Se så, sade Clara, sedan hon lagt upp de nu vederbörligen förlorade äggen med en liten krans af persilja omkring, tag nu du den här mjölkskålen och de djupa talrickarna, så tar jag det här, men spill inte. Och det bar af upp, Clara förut, och Theodor efter. Theodor triumferade, när han satte ifrån sig skålen, ty han hade bara spillt lite. Nu var det att duka i största hast, för att äggen inte skulle stå och kallna; ett glas med friska vårblommor, sådana, som kunna bestås i slutet af April, ställdes midt på bordet; man läste och satte sig. En stor rågad brödkorg fick supplera hvad som sattades i rätterna. — Se så, söta Theodor, tag för dig nu, var så god! nej, tag ett ägg till, och litet mera gåsbröst . . . nej inte utaf de der skifvorna du skar, dem vill jag ha, utan af dem jag skar . . . det var rätt. De små bestyren som kokerska och uppasserska hade gjort Clara helt varm. Hennes kinder blossade, och när hon, skjutande ut underläppen, blåste litet uppåt för att svalka sig, och de luftiga lockarne dervid rörde sig, skrattade hon rätt godt. Nej se, sade hon, och förnyade experimentet. Nej se, Theodor! kan du göra så? Theodor försökte göra efter; det gick inte. Clara skrattade, Aheodor skrattade — de yoro som ett par barrn. Ä (if. Ane (Forts.) r 1