Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juni 1853, sida 2

gras, och som auktionen var utlyst att hållas två dagar å rad, så fann auktionsförrättaren bäst att nu upphöra för att låta det andra gå påföljande dag. Äfven då infunno sig några, men man visste att det redbaraste redan gått dagen förut, och de fleste då fått sina behofver uppfyllda. Afven var det bekant, att madam Boqvist ej den dagen skulle komma, och hon återigen kom icke, derför att hon visste hon ej skulle sinna publik, så att det hela blef föga animeradt, hvarför det gjordes kort process med hvad som återstod. Det slumpades och slogs bort vid första anbudet, och inom ett par timmar var hela herrligheten förbi. Kommissarien Bofink reste sin väg, tillsägande likväl sin medhjelpare, Lamb, att stanna qvar, för att passa på, om några skulle komma för att inlösa sina dagen förut gjorda inrop. Det enda rum, som i komministerbyggningen ännu kunde kallas möbleradt, var det på vinden. Kommissarien hade i nåder låtit ett bord, några stolar, ett par tältsängar och Claras byrå stå qvar, tills han fick inhemta nya förhållningsordres från sin principal. För dagen var modern borta, och Clara fick således fungera som den unga skrifvarns värdinna. Stina hade gått till prostgården, för att skaffa sig fattigdel; ty, för gammal att vidare tjena, återstod numera för henne ingenting annat. Nils åter hade gått för att höra sig om efter ny tjenst, och Clara var följaktligen ensam hemma i huset. — Nå, kära Theodor! hvad skall jag hitta på att roa dig med i dag? — sade Clara nu, då hon såg honom ga der sysslolös; ty några, som ville lösa ut auktionssaker, hördes ej af. — Ack, det är sannt! det der du lofvade mig i går, först och främst . . . du har väl inte glömt det? ... Nå, herr artist! — tillade hon, då hon såg en viss förlägenhet på hans ansigte. Theodor — vi vilja kalla bonom vid hans förnamn,