Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1853, sida 1

torns rum, för att samla ihop juvelerna, som till stor del lågo kringströdda på golfvet, och afsände Louis för att anskaffa det grelliga sigillet, lack och band, som behöfdes för dörrens försegling, hvilken företogs, sedan grefven med egen hand upplockat så mycket han kunde finna af juvelerna, samt för säkerhetens skull låtit Louis med en dammborste sopa rummet, hvilka sopor, inlagda i ett papper, han stoppade i sin ficka. För att iakttaga all nödig försigtighet, och då en kroppsvisitation å de begge å bar gerning ertappade personerna ej kunde erbjuda full säkerhet för att icke en eller annan af de små stenarna kunnat undansmuglas, lät grefven en af drängarne gå för att hemta några gamla klädespersedlar, med hvilka man begaf sig till förvaringsrummet, der en total omklädning egde rum. Allt, från det största till det minsta, som faktorn och hans älskarinna haft på sig, afkläddes dem och samlades i en hög, deras hår kammades — och sedan grefven nu tyckte sig kunna vara lugn, begaf han sig med sin skörd, deribland klädesbyltet inbegripet, upp på sitt rum, hvilket han väl tillåste om Sig. Tjugondefemte Kapitlet. Auktionen. Någonting mer sorgligt än en auktion på landet, å ett sterbhus efter en prest kan svårligen tänkas. Afven om boet är behållet, och auktionen således frivillig-, är detta förhållandet, ty sällan, om någonsin, förslå dock tillgångarne i penningar eller fordringar att bilda ett nog stort kapital, för att det ej skall bli nödvändigt att realisera åtminstone en del aflösöreboet — huru mycket mera då, såsom förhållandet var med komministersterbhuset i Odensvi — när auktionen är