Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 137.) Ea oväntad syn framställde sig för Louis ögon. Midt på golfvet stod ett bord, öfversålladt med en mängd små, mot ljusskenet i otaliga färger glittrande stenar. På ena sidan om bordet satt faktorn Frick, med en liten, fin vigtskål i handen, hvarpå han vägde de små Stenarna, och lade dem derefter i ett litet jernbeslaget skrin. På den andra satt mamsell Angelica, med hufvudet stödt mellan begge sina sammanknutna händer, uppmärksamt med ögonen följande den förrättning, hvari hennes beskyddare var inbegripen. Efter några ögonblick drog Louis sig tillbaka, lade stegen utan buller ifrån sig ett stycke derifrån och begaf sig upp till grefven, hvars ljus han såg ännu brinna. Han förmälde hvad han sett. Att upptäckten ej var ringa, kunde Louis döma deraf, att grefven tog ned från väggen sitt dyrbara guldur, som han tryckte i hans hand, med tillkännagifvande att det vore hans egendom. Derpå sade grefven hastigt: kalla tillsammans sex af de handfastaste drängarne . . . men gör intet väsen ... jag skall sjelf komma med ner . . . faktor Frick har begått en stöld, en stor stöld . . . han skall gripas, och på bar gerning. Detta var ett alltför välkommet uppdrag, för att den gamle trotjenaren icke vid dess utförande skulle använda allt nit. Efter några minuter fann grefven sig åtlydd; sjelf hade han kastat på sig hvad som behöfdes för att skydda sig mot kylan och satte