Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1853, sida 1

En anonym insändare har begart plats i bladet för följande: 2— Vidräkning med Cötheborgs Handelsoch Sjösarts-Tidning uti Bränrinsfrägan. Det är alltid en vedervärdig sak att nödgas byta ord med en tidning, 1) hvilket så till vida aldrig lyckas, som tidningen ofelbart behåller sista ordet, huru saken än må vara; 2) men ännu vedervärdigare är det, att för ett sådant ordbyte, i saknad af andra spalter, nödgas anlita dess egna 3). Redan förliden höst började i Gbors H.o. S.-Tidn. en bränvinsagitation, d. v. s. icke den patriotiska agitationen emot bränvinet, utan en nobel hetsjagt mot den auktoritet inom samhället, som i första hand är ansvarig för hvad till fred och ordning hörer, och som hade den, efter tidningens mening, oförnustiga åsigt att jemte det en obrottslig laglydnad, så vidt möjligt i allo vidmakthölles, brott mot författningen om starka drycker vore bland de sista som borde förbises, helst un1) En rätt höflig början, då man önskar få sina ord meddelade just i en tidning! Skada blott att det tillgjordt förnäma talet om vedervårdigheten att byta ord med en tidning nu börjar blifva något gammalmodigt. 2) Ja, är det icke ohemult att en tidning ej afstår från denna rätt, särdeles då han har att göra med en så sanningsälskande och human insändare som den närvarande? 3) Från denna stegrade vedervärdighet hade vi lätt kunnat befria insändaren, helt enkelt genom att ej intaga hans artikel. Men detta hade varit att beröfva våra läsare ett prof på den grannlagenhet och hyfsning, som icke-tidningsskrifvare så ofta ådagalägga, då de någon gång sätta pennan på papperet.