Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1853, sida 1

NNnnrrrnu—n lf fr! !lfff? 5 Insåndt. Till redaktionen af Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning. Skulle redaktionen af G:borgs H:soch S:ts-Tidn. finna för godt att i sin tidning införa nedanstående uppsats, hvarmed insändaren åsyftar upplysa den stora allmänhet, som han funnit vara fullkomligt okunnig om tydliga ordalydelsen af nedan åberopade paragrafer i nu gällande bränvins-förordning, och dymedelst äfven visa så väl dess olämplighet, som nästan sagdt omöjlighet att rigtigt esterlefva; kunde derigenom hvar och en sjelf bedöma, huruvida härvarande polisstyrelse tillämpar denna förordning rigtigt eller origtigt, strängt eller mildt. 46:te, 47:de och 56:te paragraferna i 5:te artikeln af nu gällande bränvins-förordning af år 1851, rörande bränvins försäljning, samt vilkoren och afgifterna derföre, lyda som följer: Gästgifvare-, källare och värdshusvärdar samt spisqvarterseller näringsidkare, som rättighet till bränvinsminutering innehafva, skola, derest de försälja bränvin, utan att mat derjemte för den, det begår, finnes att tillgå, vara försallne till enahanda ansvar, som för oloslig bränvinssörsäljning här ofvan finnes stadgadt. Under sönoch andra helgedagar må bränvin icke i parti till köpare utlemnas, ej heller i minut försäljas annorlunda än å gästgifvaregårdar och andra tilllåtna minuteringsställen vid måltider; och böra alla minuteringsställen under gudstjensterna vara tillstångde. Bryter någon häremot, plikte första gången 20 rdr. Sker sådan förbrytelse andra gångan eller oftare, böte förbrytaren 40 rdr hvarje gång; och vare, med. undantag af gästgifvare, hvar som är till bränvinsminutering berättigad, men till tredje gången fälles till ansvar för bränvinsförsäljning i minut emot hvad nu sagdt är, eller för underlåtenhet att under gudstjensterna hålla minuteringsstället tillstängdt, minuterings-rättigheten för alltid förlustig. Ållt hvad i denna författning finnes stadgadt om utminutering af bränvin, gälle äfven för andra brända eller destillerade ineller atländska spirituösa dryc ker. Skola nu dessa paragraser rigoröst esterlefvas, så söljer: Att ingen till Götheborgs stad på en söneller helgedags-förmiddag ankommen resande, ej heller J värda ungherrar eller andra, som icke äga egen hushållning, utan äro vanda att söckendagar på värdshus intaga era goda och bastanta frukostar, kunna derstädes, utan betydlig plikt för värdarne, erhålla en enda bit mat under sön och helgedags-förmiddagen; ty J måsten ihågkomma, att i Götheborg börja gudstjensterna kl. 1 och fortfara i de olika kyrkorna i staden under en jämn fortsättning till kl. 1 middagen; men skynden då J gunstige herrar att i hast få slunga matbiten ner, om icke fasteoch botedagen ännu längre för er skall