Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1853, sida 1

—————— —ör-cQ-c— O7t.: ———— — Grefve Gyllenkronas! utropade häradshöfdingen med förvåning. Ö4, grefve Gyllenkronas. Han äger sedan en tid grefvens oinskränkta förtroende, och från den stund han fick detta, synes all välsignelse flydd från Ragnarsborg. Grefven har visserligen alltid varit, om jag så får säga, för förnäm att tänka på sina underhafvande och deras belägenhet, och om de också ej kunnat kallas lyckliga — det vill mycket säga — så har trefnaden på godset dock ej egentligen varit störd, ty den gamle inspektoren har när så behöfts gått emellan och jemnkat, när grefven varit vid dåligt lynne, eller lusten att lägga på nya bördor kommit på honom, men sedan hans nya allt i alla — han kallar sig annars Frick —kom, han den gamle inspektoren, frålsekamreraren ÅÄkersalt, alldeles mistat grefvens öra, likasom hela hans sordna omgifsning, hons egen son inheräknad, och grerven kan numera blott anses som elt verktyg åt sin favorit, Frick, med hvilken han det kan ej vara annorlunda — af naturen mera sympatjserar än med de verkligen aktningsvärda menniskor som hittills omgifvit honom. — Riksdagsman tror således att grefven är i grunden elak? — Det vet jag inte om jag egentligen skall säga, Det torde få antagas vara någon skilnad mellan att vara elak och hård. Med elak förstår jag den, som studerar på det onda och uppsöker alla tillf.l en, alla medel att verkställa det — så är, efter hvad jag tror, visst icke förhållandet med grefve Gyllenkrona, han skulle kanske till och med anse det vara under sin värdighet — men, sjelfvisk som han är, och i ordets fulla bemärkelse högfärdig. tycker han sig kunna, kanske böra, trampa under fötterna allt, som icke blindt lyder hans vilja, och rättigheter hos andra erkänner han icke, Det var honom således angenämt