Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1853, sida 1

i dag, herr kommissarie, — sade häradshösdingen Wrång, i det han kastade ögonen ut igenom fönstret, efter att ha kastat på sig sin nattrock, som låg på sängen, hvilken han nyss lemnat. — Allmogen kommer nog att samla sig talrikt i dag, -svarade kronolänsmannen Bofink, der han stod vid dörren, färdig att emottaga häradshöfdingens ordres. — Hvad kan vara orsaken till det? — återtog den unge domaren. — Jag tycker här är på listan icke några mål att synnerligen fästa sig vid, hvarken mord, eller rån, mordbrand och sådant der. Det förnämsta är en temmeligen suttig stöld af nagra silfverskedar — sådant bör väl icke kunna väcka särdeles uppmärksamhet. — Men herr häradshöfdingen täcktes besinna hvem stölden är begången ifrån. — Ack ja, det är sannt, det är jn grefve Gyllenkrona på ... på . . . hvad heter det nu . . . jag är alldeles obekant på orten ... — Ragnarsborg. — Hägnarsbors, ja, alldeles rätt. Skall vara en stor egendom det der Ragnarsborg. — Säkerligen den största på många mils omkrets. — Grefven är således mycket rik? — Mycket. — Har kanske stor familj . . . många döttrar? ... sade häradshöfdingen, liksom vårdslöst och i förbigående. — Inte mer än en dotter. — Jaså! Nåå . . . kanske litet barn ännu ... eller måhända fullvuxen ? — Måtte väl det, för hon är gift. — Gift! med hvem? nå, det kan göra detsamma. Grefven är således rik, säger kommissarien . . . står följagteligen i stort anseende i orten? .