Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 130.) — Der ser man nu, utbrast grefven efter en stund, med en ton af saderlig bedröfvelse, i det han sammanknäppte händerna mot knät i en afvig ställning att det knakade i fingrarne, och stötte hakan mot bröstet; der ser man nu! hela frugten af denna dyrbara uppfostran, som jag påkostat min son, är att han — — på sin höjd kan bli en värdig ordförande i en fattigdirektion. Han sade dessa ord mycket hastigt, hånande, och med ett smärtsamt leende, som häntydde på felslagna planer. — Och Gunilla, för hvilken vi jemförelsevis gjort så litet, — sade grefvinnan, — hon icke allenast motsvarar, utan öfverträftar våra förhoppningar. — Din förebråelse är rättvis, — svarade grefven i det han steg upp, — men jag skall veta att godtgöra min försummelse. Det af henne begärda garnityret skall till en början bli afsändt, och det i morgon dag. Ännu i afton vill jag taga fram det. Låt oss beskåda det för sista gången. . — Här är nyckeln, min vän, — sade grefvinnan, i det hon från halsen tog ett band, hvarpå hängde en nyckel. Grefven gick att med den uppläsa grefvinnans chislonier, och framtog ett litet, väl arbetadt skrin med dyrbara inläggningar. Efter att hafva framskjutit en stol till soffan, satte han skrinet derpå, och öppnade den vid skenet af ett ljus, som han höll i venstra hanDet högvälporna parets ögon föllo på en gång på sa