Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1853, sida 2

digare medlem af vår samilj, till hvilken jag skall ställa mitt hopp om upprätthållandet af samiljens anseende; fritt skall hon så följa sina nycker, de äro nobla, medel skall icke fattas henne att visa sig i verlden såsom det egnar och anstår en Gyllenkrona. — Jag tackar dig för detta vackra beslut, sade grefvinnan, likväl aktande sig att erinra grefven om, att det just vore ett sådant, hvarpå bon länge arbetat. Men, tillade hon efter en paus, hur kan det hänga ihop me de der pengarna, som lågo i brefvet? Det skulle roa mig att veta hvilka afsigter han har med dem. — Låt oss se! sade grefven, som delade sin hustrus nyfikenhet, och han tog åter upp brefvet från golfvet, der det låg. Efter att med ögonen hastigt hafva öfverfarit de rader, som han subsumerade under rubriken predikningar, sade han: — Här måste det vara! Och läste: — Jag föreställer mig lätt, att den redliga mannen, komminister Bäcks, frånfälle icke allenast väckt en djup sorg inom hans lilla familj, utan äfven att dermed förenar sig ekonomiska bekymmer, sådane, hvilka sällan presthus på landet äro befriade ifrån, efter husfaderns bortgång. Jag har länge varit betänkt på att för en sådan händelse erbjuda enkan en pension, och skall äfven göra det när jag blir underrättad om hur boets ställning är; emellertid, för att lätta bekymren för ögonblicket, ber jag dig, käre vän, vara god och erbjuda enkan — hör du det, ingen annan, för då kunde det asslås — inneliggande lilla summa, som tills vidare torde vara tillräcklig ... — Et cetera, et cetera, sade grefven, och kastade bresvet åter vårdslöst ifrån sig. Forts-)