Landsorten. Den 24 Maj kom 31-år gamle bonden Johannes Andersson i Hägna. Borgstena socken, åkande från staden Borås på vägen till sitt hem, och mötte en några och sextio är gammal gumma, Bryngels Maja kallad, hvilken han misstänhte för hexeri och trolldom. Han bar gammalt agg till henne, emedan han för längre tid sedan flera ganger försökt att 1 grannskapet af hennes hemvist skjuta en hare, men alltid misslyckats. och hade ena gangen hans bössa sprungit sönder, hvilket allt han Uliskiei hennes trollkonster. 1 det rusiga tillstånd, hvari han befann sig, då han mötte henne, hoppade han af åkdonet och tilldelade benne ett slag i ansigtet, så att hon föll till marken, då han fattade en På Stället liggande stake och gaf henne dermed ytterligare flera slag, tills hon blef liggande orörlig, hvarefter han upphängde henne på en gärdsgård och tilldelade henne ännu en mängd slag. Huru grymt han misshandlat henne, kan man finna deraf, att tvenne refben äro afbrutna, och ryggen samt andra kroppsdelar alldeles sönderpiskade. Nu satte han sig åter upp i åkdonet och reste derifrån. En person, som på längre afständ åskådat (en i sanning Jugn åskådare!) våldet, skyndade till stället, och fonn gumman ännu vid lif, ehuru hon afled omkring en timma derefter. Från Lidköping skrifves: angsartyget Wenern, om hvars tillkomst man haft så mycket ofördelaktigt att sörtalja och hvilket, säkert till en stor del derföre, undergått den, måhända, strängaste besigtning något fartyg hittills undergått, behöfde emellertid icke mer, än att göra en enda resa hit upp, för att nästan helt och hållet utplåna de mindre fördelaktiga tankar, man hyste om detsamma. Det är ett särdeles vackert och beqvämt fartyg, går ovanligt fort, men ändå stadigt, samt är äfven, efter all sannolikhet, starkt, ehuru byggdt af engelsk plåt. Farhågan för sådan plåt bör väl icke vara svår att förjaga, då man vet, att en så Stor mängd utländska fartyg äro byggda af engelsk plåt, men detta oaktadt haft mångårigt tillfälle att bevisa deras styrka. Af sarlyget synes man säledes icke hafva något att befara. Vi vilja äfven hädanefter hoppas det bästa af befälhafvaren; men kunna icke förtiga, att fartyget, vid dess hitkomst i Onsdags, omkring kl. I på morgonen, måste, af brist på vederbörligt kommando, styras i god fart midt på bron, hvilket hade let till påföljd, att bron ännu i denna stund beskrifver en egen sorts trubbig vinkel och skulle vara ofarbar, om icke under densamma blifvit förtöjdt ett se3zelsartyg, på hvilket bron nu hvilar. Orsaken, hvaröre kapten icke uppkom på däck i rättan tid, var den, att han, för att få behöflig hvila, vanligen lärer röja under däck, till dess signalskottet går, och detda afgick denna gång för sent, ithy att första knallhatten klickade. 0 B .,