Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1853, sida 2

Landsorten. Från Nerike berättas följande händelse: I Almby socken från ett torp på Tybble ägor utgick en större gosse Fredagen den 20 Maj, kl. 5 på e. m., till skogen, för att hemta ved; då en liten gosse, tillhörig närmaste granne, endast 4 år gammal, sprang med honom. Den större gossen, som ej ville bafva denne med sig, påskyndade sin gång, att den mindre blef efter; men då kan kommit ett stycke i skogen, tyckte han sig höra ett barns skrik, då ban genast återvände hem till barnets föräldrar och frågade, om gossen ej kommit hem, hvilket ej var händelsen. Föräldrar och deras grannar tingo genast ut för att söka rätt på honom och fortforo dermed till långt in på natten. Påföljande dag fortsattes letandet, då en jägare från Örebro medhade flere hundar i den afsigt, att desse skulle sporra upp barnet; likväl aflopp äfven detta försök fruktlöst: och ehuru påföljande Söndag ett betydligt antal folk gingo i skogarne deromkring i flera riktningar, sökande och ropande på barnet, påträffades det likväl icke. Nu togs för afgjordt, att barnet var dodt; men föräldrarne lemnade sig ingen ro, utan sökte likväl, för att få den liflösa kroppen till sitt rätta hvilorum. Någre, utaf gammal fördom inbillade, sade att barnet var, som de uttryckte, ybergtaget. De rådde dem, at: gå ut i skogen och skjuta, hvilket skulle verka, att barnet komme till rätta. Och hvilken kan räkna söraldrarne till last, att de antogo detta råd; emedan de ville våga allt, för att återfå sitt barn. Tvenne karlar utgingo således till skogen försedde med bössor, Thorsdagen den 26, kl. 2 på morgonen och aflussade slere skott. Och — samma morgon, kl. 5, kom gossen till en stuga i skogen, da han endast hade liutyget på sig, hvilket var illa tilltygat af dy och smuts, samt hela barnets kropp var på det jemmerligaste sönderrifven. Hvilken kan ej förundra sig, att lifvet kunde vara qvar 1 ett så li